Resor & vistelser i Frankrike och Portugal

Côte Fleurie

2011-10-27T13:48:00.008+02:00

Kära dagbok!

Så var vi på en ny utflykt över Pont Normandie och över till Calvados. Denna gång for vi bara förbi Hanfleur innan vi svängde av mot kusten.

Där skulle ligga några vackra små villa-byar. Och DET gjorde det! Mest känd kanske Trouville-sur-Mer är, eller kanske grannbyn Douville där G-20 mötet hölls i somras.

Nå hur som helst så fanns där den ena vackrare lilla sovstaden efter den andra. Så här efteråt är det t o m svårt att skilja städerna från varandra.

Ett av husen (första nedan) råkade vara till salu, så jag kollade naturligtvis upp priset efteråt. 895.000€. 145 kvadratmeter, byggt 1955, men det låg å andra sidan bredvid beachen.

Vecka med Benedictinerkloster

2011-10-21T13:40:00.011+02:00

Kära dagbok!

Senaste vecka avslutades med att vi var till klosterkyrkan i Fécamp för att lyssna till Mozarts Requim. Inte helt obekant för oss. Fösta gången jag lyssnade till den live var i Wien för många år sedan. Och i Frankrike verkar den vara populär, så det har blivit några gånger genom åren.

Denna gång då i en av de större kyskorna. Bara några meter kortare och lägre än Notre Dame de Paris. Man kan ju undra hur en "okänd" ort vid kusten kan ha en så stor kyrka. Orsaken är "enkel". På 600-talet lyckades de få tag i en burk med vad som påstods vara Jesu blod. Detta är en av Frankrikes finaste reliker och kyrkan blev ju populär. När den sen brann på 1100-talet så kunde man bygga en verkligt stor kyrka och dessutom hade man en hel del andra byggnader, som nu efter religionskrig och revolution har försvunnit.

Nå vi hade sen planerat fara till ett annat kloster i slutet av veckan, så vi tänkte att vi då för att göra veckans tema rejält så kunde vi besöka ett nunnekloster (även det ett Benedictinekloster) i närheten av Fécamp. Där fanns ca tio nunnor, två manliga präster och en publik på sju näsor. Men fin sång och lite tal. De har denna mässa varje dag, och flera gånger...Så besökte vi då Saintes-Georges de Boscheville, som grundades och byggdes 1113. Har även där funnits många byggnader, men de flesta är förstörda. Men för några år sedan så återuppbyggde man trädgården så nu har man i alla fall en vecker och fungerande helhet även om det inte finns några benediktinermunkar längre.

Njut av bilderna!

Monets Giverny

2011-10-15T14:02:00.008+02:00

Kära dagbok!

Hade förmånen och möjligheten att besöka ett drömställe: Claude Monets Giverny. Ett ställe dit den franske impressionisten flyttade 1883 och där han dog 1926. Sedan förföll stället, men på 1970-talet började man rusta upp det och återskapa den miljö, som Monet avbildat i sin odödliga konst. Jag är ju själv ingen konstexpert, men råkade köpa Till bords hos Monet för ca 20 år sedan. Mitt intresse till honom är nämligen till den köksliga delen, men lite har jag ju följt med även den konstnärliga sidan.

Läste bl.a. att han målade ca 2000 tavlor. han var ju mest aktiv från 20-års ålder till 70-års ålder. Och då betyder det ca 40 tavlor per år. De dyraste har nu gått på auktion för ca 50 MILJONER €. Det betyder att han gjorde en hygglig veckopeng. Tyvärr fick han bara en bråkdel av denna summa när han lyckades sälja sina tavlor.

Men ändå en rätt intressant livscykel. Han kom som änkling med en frånskild kvinna och deras åtta barn till Giverny. Ja de hade en oavlönad husa med sig. Han målade av Fru och barn och lyckades sälja och så småningom avlöna husan. Så målade han måltider och sålde tavlor. Fick råd med trädgårdsmästare. Målade mer - sålde. Anlade en trädgård, målade sålde. Anlade en japansk trädgård med broar och dammar. Målade näckrosor, som nu då sålts för 50 miljoner €.

Arbeta från hemmet lyder numera en fackterm. Det var det han gjorde långt före sin tid.

Så småningom hade han många anställda i hemmet, trädgården och kökslandet. Köpte frön, planerade planteringar, skafafde recept från de främsta restaurangerna i Paris. Men satte aldrig sin fot i köket. Sådde aldrig något för egen hand. Rensade aldrig i rabatterna.

Men trädgården har blivit odödlig och besöks nu av minst 200.000 besökare per år. Och har tack vare det blivit ett självspelande piano. Vi har naturligtvis många bilder, men jag har valt ut några för att få representera trädgårde. Inne i huset var det i princip fotograferingsförbud, även om några bilder så småningom kommer i matbloggen.

Rouen

2011-10-10T12:11:00.013+02:00

Kära dagbok!

Så var det dags för vårt första besök till vår lokala huvudstad dvs centralorten i vårt departement. Den har Frankrikes högsta katedral, numera efter att man lade till ett metalltorn på 1800-talet. Staden var huvudstad i det Normandiska hertigdömet från år 911, då vikingen Rollo tillförlänades hela Normandie efter att ha attackerat Paris ett flertal gånger. Tyvärr var mina kunskaper om denna tid rätt små tidigare, men de blir bättre och bättre. De firar nämligen 1100-års jubileum i år från det datum att Hertigdömet skapades. Sedan gick det i arv, som vanligt och an av hans ättlingar var då Willhelm erövraren, som blev kung över England. Men eftersom kungarna ju gifte in sig i grannarnas familjer vid fredstid, så fick ju släkten så småningom för sig att de även hade rätt till den franska kronan och då utbröt det så kallade 100-årskriget under 1200-talet. Där kom så småningom det blivande nationalhelgonet Jeanne d'Arc eller jungfrun av Orleans till fransmännens räddning. Slutligen besegrades de sk engelsmännen och Frankrike skapades.

En del i den historien var ju att Frankrike då låg inklämt mellan Bourgogne (Burgund) och England. Det var burgunderna som tog Jeanne d'Arc tillfånga och sålde henne till engelsmännen, som dömde henne för kätteri. För detta skulle hon brännas på bål, och eftersom hon inte erkände så skulle hon brännas levande. Det var ju orsaken till att många erkände. Då avrättades de innan de brändes. Och åklagaren kunde ju då enklare rentvå sig... En bra, längre beskrivning finns HÄR.

Katedralen i Rouen var ju även ett av favoritmotiven för den impressionistiske målaren Claude Monet, som i slutet av 1800-talet bodde i Giverny, numera en halvtimme SO om Rouen.

Inne i kyrkan kan man nu hitta bl.a. sarkofagerna just av Rollo och hans barnbarn... Rickard Lejonhjärta, som ju är känd från Arnböckerna.

Men om hela sanningen ska fram så är det bara hans hjärta som finns i katedralen i Rouen.

Hans kropp ligger i klosterkyrkan i Fontevraud, som vi besökte första gången vi var i Loiredalen, numera bredvid hans mor, tidigare bredvid hans far. Enligt en källa lär hasn sista vilja ha varit att han hjärna skulle begravas i en klosterkyrka i Poitou, men detta har jag inte lyckats belägga.

Efter kyrkan begav vi oss till den gamla marknadsplatsen, där vi kunde hitta platsen där Jeanne d'Arc blev bränd och naturligtvis ett museum intill.

Staden bombades rätt hårt under andra världskriget, men just runt torget fanns en hel del gamla hus kvar.

Hanfleur

2011-10-05T13:40:00.008+02:00

Kära dagbok!

Så var det dags att fara över Pont de Normandie till Calvados och besöka den gamla hamnstaden Hanfleur. Den har 8500 innevånare och hade turen att inte bli bombad under andra världskriget. Av denna orsak har den kunnat bevara sin ålderdomlighet och är nu en rejäl turistfälla. Så många restauranger längs stränderna har vi inte sett på ett bra tag. Massor (eller åtminstone många) turister gick med kartor i händerna. Grupper med japaner såg vi även till. Vi är ovana med detta, för även om vi far runt som turister så brukar vi inte se så många andra!

Här syns staden nedanför och Pond de Normandie, som går över Seine, i bakgrunden. Den högsta bron i sin typ när den blev färdig 1995.
I stan finns en mycket ovanlig träkyrka från slutet av 1400-talet.
Så här såg den ut innanför.
Ett av de vackra hotellen i stan.
Och deras stolthet, den gamla hamnbassängen.

Lokal marknad

2011-10-02T13:56:00.005+02:00

Kära dagbok!

På fredag var det då dags för vårt första besök till stadens marknad. Den går av stapeln varje fredagförmiddag dvs till 14.00. Det är en sk stor marknad, dvs inte bara mat, utan kanariefåglar, skor, byxor, madraser osv osv. För oss dock huvudsakligen en matmarknad. Sen råkar det vara så fiffigt att i kvarteret bredvid, så finns en av stadens supermarketar, så det man inte får på torget, typ vatten och youghurt så kan man då köpa där på samma resa.

Mer om maten på min matblogg. Se till vänster.

Côte d'Albatre

2011-09-28T13:48:00.000+02:00

Kära dagbok!

Vår första utflykt blev mot kusten. Där finns Frankrikes högsta stenformationer, som äter sig inåt med en meter per hundra år. Vi hade som synes tur med vädret. Det finns många små byar längs kusten och vi valde Etretat, som kanske är den mest kända i broschyrerna åtminstone. Och visst, det var en speciell liten by.

I Fauville-en-Caux

2011-09-26T14:33:00.000+02:00

Kära dagbok!

Så tänkte jag än en gång börja i resedagboken. Det har tyvärr blivit lite klent på sista tiden. Kanske jag denna gång orkar hålla ångan uppe lite mer. En orsak är ju att jag även har min matblogg och numera även en ostblogg. Så har jag ju även träningsbloggen, även om den är snabbast. Och så är det ju Facebook. Min tanke har ju varit att jag ska kunna välja ut några bilder från utflykterna och sen sätta dem både på Fb och resebloggen. Vi får se om det fungerar denna gång.

Hur som helst så bor vi nu igen efter sommaren i Frankrike. Denna gång i Normandie eller närmare bestämt övre Normandie. Det ligger norr om Seinefloden vid Atlanten. En triangel bestående av Atlanten - Seinefloden och en linje mellan dem. Huvudort är Rouen. Kanske mest känt är Le Havre vid kusten.

Vi bor i en liten stad /ort mitt i det landskap, som heter Caux. Och staden heter därför helt logiskt Fauville-en-Caux (Fåvill-ang-kåå ungefär) Den har 2.300 innevånare, men eftersom bosättningen ju är betydligt mer koncentrerad i Frankrike så känns det ändå som en stad. Som synes har den ett rejält stadshus. Ex Le Grand Pressigny har ungefär lika många innevånare, men där finns flere små samhällen och själva staden är mindre.

Våra hyresvärdar har ett stort och fint litet maison, medan vi håller till i ett litet tegelhus några meter bredvid (till vänster). Men vi har samma fina gräsmatta och infart i alla fall.

Så trots sin litenhet hann vi redan första dagen upptäcka tre boulangerier, två boucherier och två charkuterier. Desutom vet vi att den har en marknad modell större varje fredag. Det ser vi fram emot.

Vårt första besök till centrum var alltså på en söndagförmiddag. Det hindrade inte att man i den ena av stadens supermarketar hade vinprovning. De hade en vinmarknad och där stod flaskorna bredvid joggingskorna i hyllan bredvid.

Château de Montpoupon 27-4-11

2011-04-28T14:20:00.007+02:00

Kära dagbok!

Ledsen att jag haft en paus i dagboken. Det beror inte på att inget hänt utan snarare att det hänt FÖR mycket. Jag har försökt uppdatera matdagboken, träningsdagboken och så har ju Fb fått en del bilder. Men nu kommer jag igen till dagboken. Kanske jag sedan i sommar hinner skriva lite mer om vad som hänt i vinter. Det trodde jag ifjol också, men det kom inte så många rader...

Nå hur som helst så var vi till Château de Montpoupon.

Ett klassiskt resässansslott från sekelskiftet 1400-1500, men med anor från Karl den Stores tid. Ursprungligen var det saxare, som kom hit, som migranter inom det stora riket. Familjen hette Poppon och då de bodde vid ett berg, så fick det så småningom heta Montpoupon.

Släkterna bytte och den nuvarande familjen har bott där i tvåhundra år. De bor egentligen bara i de två övre våningarna i slottet eftersom de två nedre är öppna för allmänheten. Men nog misstänkker jag att de använder matsalen någon gång när slottet har "stängt".

Som alla slott så har det ett sovrum för kungen. Det var ju ett måste för att få byggnadstillstånd. Enligt sägnen så har tom kungen dvs Frans I övernattat en gång på slottet.

Utöver slottet, som kan besökas finns även ett jaktmuseum, som är ett av de bästa i Frankrike. De har fortfarande ca 100 jakthundar även om de - i motsats till Château Cheverny - inte är stationerade på själva slottet.

Slottet är väldigt vackert och museidelen innehåller väldigt mycket - även annat än jaktsaker.

Lte mer bilder av slottet & köket finns i min matblogg.

Batalha

2011-03-16T13:32:00.001+01:00

Kära dagbok! (23(1-11)

Batalha är en liten stad, men mest känd för sitt kloster och sin klosterkyrka. Påbörjades efter Johan I:s seger mot spanjorerna vid Aljobarrota i närheten. Blev aldrig helt färdig eftersom kungarna på 1500-talet började prioriterade andra kloster, ex Jeronimos i Lissabon.

Oberoende detta faktum så är det ett av de vackraste kloster vi sett och av den orsaken finns det även på UNESCOS världsarvslista. Mycket sevärt.

Denna bild ger nog fel proportioner, men man ser ju profilen på kyrkan.

Här ser man bättre proportionerna eftersom jag är med på ett hörn.
Kyrkan var rätt så påkostad på utsidan om man säger.
Klostergångarna var väldigt vackra och de var både färdiga och oförstörda.
Här står jag i den kyrka, som inte blev klar. Taket saknas nämligen. Men dörren elelr portalen är desto vackrare. Missa inte den!

Mafra - det kungliga slottet

2011-03-14T13:11:00.008+01:00

Kära dagbok! (20/1-11)

Har slarvat "lite" igen. Skulle så gärna ha en fungerande rese / vistelsedagbok, men tiden verkar inte räcka till. Tänkte nu istället pröva metoden att skriva inläggen lite huller om buller, men datera dem. Så småningom kommer jag sen att flytta inläggen så att de kommer på "rätt" dag, men löpande så är alltid det senast publicerade sist.

Jag kör igång med Mafra, som är en stad några mil NV om Lissabon. har ca 10.000 innevånare, men är mest känt för att det kungliga sommarrecidenset är där.

Det är tyvärr för stort för att få på ett foto... men i bakgrunden är HALVA fasaden. Men den är symmetrisk, så det är lätt att föreställa sig västra sidan. Men kungen hade sitt sovrum i ena tornrummet och drottningen i det andra, så de hade ca 200 meter mellan sovrummen...

Sen finns naturligtvis flyglar och baksida som är lika stora...

Ett av de många rummen. Jaktinspirerat eftersom det som sagt var sommarhus / jakthus.
Lite böcker hade de och ett ganska vackert bibliotek.
Portalen till den privata kyrkan var vacker och rätt så mafrig, jag menar maffig :)
Och inredningen var vackrare än de flesta vi såg i trakten. Och som sagt familjens privata kyrka.

Nyårsutflykter

2011-01-06T13:04:00.007+01:00

Kära dagbok!

Nyår i São M är en stor upplevelse. Alla samlas på stranden och så utbryter ett fyrverkeri som pågår i 15 minuter.

Före, efter och under så spelar olika orkestrar dansmusik och folk går av och an längs stranden. Enligt hörsägen så pågår musiken till 06.00.

Dagen efter var vi norrut längs stranden och tog en picknick högt uppe ovanför Atlanten. Vi kunde ändå både se och höra dyningarna långt nere.

Längs vägen såg vi de första vårblommorna.

På söndagen valde vi att promenera längs stranden eftersom det råkade vara +19 och sol. Många, många andra hade valt samma sak.

Man måste ju passa på att göra sånt, som man inte kan göra när man är "hemma" eller"hemma på andra ställen". Det börjar bli lite svårt att hänvisa till andra platser när vi inte ens själva riktigt vet vad som är hemma. Men lite fritt, så brukar jag säga att där jag har tandborsten, där är jag hemma!

Peniche

2010-12-30T13:25:00.000+01:00

Kära dagbok!

Inför nyårshelgen så valde vi att ta en liten tur söderut. Trodde det skulle vara kortare, men vi måste köra runt hela Óbodosviken, eftersom de inte byggt någon bro. Inte nog med det, mtorvägen gick österom Óbidos, så det blev dubbelt längre även om staden Peniche ute på en halvö egentligen bara låg västerom.

Nå vi körde sedan längs kusten och kunde se var de kunde använda sin surfingbrädor. Med våtdräkt och kring +15 i luften så gick det tydligen bra.

Så körde vi vidare till Peniche (uttal: stumt -e, betoning på i, som är kort, ch uttalas som ssj) och väl där så förstod vi från turistbyrån att det var bäst att köra motsols runt halvön, som ligger västerom skäljva staden dvs med Atlanten på alla håll. En spännande rundtur, där det blev att stanna många gånger och även en gång för att köpa nyårskrabban. En spännande stad, som vi nog återkommer till. Om inte förr så på en konsert, som de ger i stadens största kyrka snart.

Fátima och Ourem

2010-12-28T12:46:00.002+01:00

Kära dagbok!

Så var vi på en dubbelutflykt; till Fatima, som skulle vara en vallvärdsort och Ourem, som skulle vara en fästning från medeltiden. Men de låg rätt nära varandra, så vi tog dem på samma resa.

Fátima visade sig VERGKLIGEN vara en vallfärdsort. T.o.m. officiellt så kommer det ca 4.000.000 pers varje år! Om man då jämför med Santiago de Compostela, där det OFFICIELLT kommer 100.000.

Och varför kommer då 4 miljoner varje år. För att göra en lång historia kort, så såg tre herdevarn en uppenbarelse i början av 1900-talet. De så den heliga jungfrun och hon berättade att hon skulle återkomma den 13 oktober samma år. DÅ samlades 70.000 och de två av barnen, som då levde fick se henne och de tecknade ner det som nu kallas Fátimas hemligheter. De berörde helvetet, ett kommande krig och ett försök till påvemord. Det sista hölls hemligt och efter försöket att mörda Johannes Paulus II, så blev de då två avlidna barnen saligförklarade. Den tredje levde då ännu och dog först 2006. Hon visste nog då vad som så småningom kommer.

Och nu samlas då pilgrimmer hela tiden, men speciellt den 13 maj och den 13 oktober. Då samlas de i enorma skaror.

Under åren som gått har man byggt två kyrkor. En basilika och en modern stenlåda, som rymmer 9.000 personer.

Och som sagt många människor kommer hit. Även påven har kommit som pilgrim. Många kryper på sina bara knän de sista tvåhundra metrarna.

De sålde även vaxljus, som folk kastade i stora ugnar för att smärtona skulle förgöras, förstod jag. Vi köpte hem några ljus istället.

Staden har ca 7.500 innevånare och 10.000 bäddplatser för att möta behovet.

Efter den märkliga staden så körde vi 10 km NO till Ourem. Högst uppe kunde vi hitta en väldigt fin medeltida fästning. Delvis i väldigt bra skick. Helt uppenbart drog den betydligt mindre turister. Skulle denna finnas i Norden så skulle den nog hamna på pärmsidorna lite varstans, men här finns ju så fantastikst mycket intressant att se överallt.

Kära dagbok!

Óbidos

2010-12-23T15:16:00.000+01:00

Kära dagbok!

I veckan besökte vi Óbidos - en sk vykortsstad. Restaurerades 1148 då staden återtogs av morerna. Har försvarsmur runtomkring och är belägen på en kulle. Visst är staden vacker, men det som stör mig är ju att de flesta affärerna enbart har en massa krims krams till salu. Tyvärr blir det ju lätt så med dylika populära orter. Några kyrkor besökte vi och de var nog vackra. Även ett cafe fick sig ett besökt. Bilder därifrån har jag på min matblogg.

Detta togs i en av kyrkorna. Rätt maffig altartavla!

Detta är utanför. Jag ser glad ut trots att jag faktikst sitter bredvid den gamla skampålen!
Så här såg gränderna ut med alla turistfällor.
När vi närmade oss fick vi denna minnesbild.

Klosterkyrkan Alcocaça

2010-12-22T11:41:00.008+01:00

Kära dagbok!

I söndags besökte vi Portugals största kyrka. Klosterkyrkan Alcobaça, som faktiskt är en kopia av den numera nerrivna kyrkan i Cluny. Vad jag då förstår så borde den vara den näst största eller den tredje största kyrkan i Europa. Själva kyrkan färdigställdes 1228, men de TRE klostren i anslutning färdigställdes senare, liksom även tillbyggnaden av kyrkan.

Eftersom den är så gammal, så betyder det att den ju är väldigt lite utsmyckad. Det är liksom storleken, som är imponerande. Och naturligtvis de två klostergårdar vi kunde se. Den tredje var under renovering.

Eftersom vi besökte den på en söndag, så hade vi även möjlighet att delta en stund i mässan. Är ju lite jobbigt när man inte förstår någonting, så vi avlägsnade oss försiktigt efter en stund.

Efter mässan hade vi även möjligheten att få en privat visning av det de kallar relikrummet. I en tillbyggnad till kyrkan, gjord på 1700-talet så finns i änden ett runt förgyllt rum där de, som donerat tillräckligt till klostret fick en byst av sig och några ben sparade. När Napoleon "besökte" klosterkyrkan i början av 1800-talet var det viss någon i hans "sällskap" som tog med sig relikerna.

>Kyrkans största eller åt åtminstone mest kända sevärdhet är sarkofagerna av Kund Pedro och hans hemliga hustru Inés, som hans far kung Alfons lät mörda.

Han gifte sig i hemlighet med Inés när hans hustru och drottning hade dött, men detta gillade inte hans far, som då var kung.

När sedan hans far dött lät han riva ur hjärtat på de två mördarna och lät gräva upp Inés och krönte henne postumt till drottning. Han tvingade även hovfolket att kyssa hennes hand...

Nå hur som helst så är detta den mest kända och sanna kärlekshistorien i Portugal och många kommer för att se de fantastiska sarkofagerna där de ligger på var sida om koret. Och de är verkligen kanske de vackraste vi sett.

São Martinho

2010-12-20T16:51:00.008+01:00

Kära dagbok!

Vi har nu varit här en vecka och det börjar ju då vara på tiden att jag sätter några bilder i dagboken. Eller hur?

den lilla staden ligger på Portugals västkust, något norr om Lissabon. Men alltså mot Atlandkusten. Staden har ca 2600 innevånare på vintern och minst det tiodubbla på sommaren. Det har länge varit en berömd semesterort sommartid, kanske beroende på den mycket speciella välskyddade badvik med den otroligt fina sanden.

Så här på vintern, så kan man lätt fara omkring och besöka många spännande sevärdheter - hoppas vi. Och temperaturen är ju inte så besvärande. När vi har "kallt" så far jag ut och joggar med min tjockare t-skjorta. När det är "varmt" så tar jag den tunnare. Kortbyxorna duger alltid.

Den första bilden har inte jag tagit, men den visar väldigt bra hur staden ser ut från ovan. En skyddad vik och sedan själva staden till vänster. Vi bor ca 500 meter från vattnet. Staden är kuperad så vi har en fin nerförsbacke TILL stranden.

justify;">Sedan har jag varit ut och joggat, med målet att just fotografera stränderna. De bilderna ses längst ner.

I mitten syns även den vackra viken - förutom den del som jag då skymmer!

Katedralen i Santiago de Compostela

2010-12-18T15:19:00.009+01:00

Kära dagbok!

När vi närmade oss katedralen så insåg vi att den verkligen var stor. Den ligger dessutom väldigt fint till eftersom man har bevarat det stora öppna torget framför kyrkan. Två av de hus, som syns i det föregående inlägget ligger just vid torget.

Vi planerade snabbt att göra två besök i katedralen, dvs både på kvällen och på morgonen. Och det var nog ett bra beslut.

På kvällen gick vi inte genom det vi trodde var huvudingången och kom in i en stor kyrka. Men det visade sig bara vara sidoingången. Kyrkan är korsformad men armarna är så breda att man lätt kan ta dem för huvudkyrkor. När vi kom in pågick en mässa, men det var många som promenerade omkring, så även vi gick försiktigt omkring i kyrkan. Som vi redan tidigare sett i Portugal så sparar man INTE på guldet när man inreder en kyrka. Det fanns MASSOR med guld att titta på. Vi såg att de hade sex mässor under dagen, så det pågår alltså en mässa nästan hela tiden. Vi så pilgrimmer som ringlade sig runt i kyrkan. Vi tänkte att vi tar det tidigt på morgonen. Då är det säkert ingen kö.

Sagt och gjort så återkom vi halv nio följande morgon, som råkade vara söndag. Då kunde vi lugnt gå omkring i kyrkan och fotografera och vi gick även ner till kistan med relikerna av det man tror är aposteln Jakob den äldre. En fin silverkista.

Sen bestämde vi oss för att ta den officiella rundvandringen. Den startade först 9.00, men redan innan så hade en liten kö vuxit fram utanför norra porten. Och kön växte rejält bakom oss innan de öppnade. Vi kom in genom porten, som alla som passerar vidrör. Alltså har den blivit rätt sliten. Så fick vi gå upp bakom koret och bakom den förgyllda(!) bysten av Jakob. Portugiserna omfamnade alla honom och kysste honom i nacken. Jag valde att klappa honom. Undrar hur de gjorde när svininfluensan härjade som värst?

Så kom vi även ett andra varv ner till relikskrinet. Nu var rummet fullt med pilgrimmer. Så ett TIPS till er som besöker katedralen. Gå före nio eller efter tio på kvällen. Då är kyrkan nästan tom. Men att de skulle ha 100.000 besökare per år är nog ett stort skämt. Det gör 300 per dag och jag tror att de tog in 300 redan innan vi hann ut!

Så gick vi tillbaka till katedralen via östra ingången (södra bakom den ståtliga trappan var stängd). Mässan skulle nämligen börja 10.00. Vi satte oss längt bak och följde med en halvtimme innan vi tröttna på portugisiskan. Vi begrep ju alltså absolut ingenting. Men vi kunde ju studera kyrkan och framför allt orglarna i lugn och ro.

Men hela tiden vi satt så kunde vi se hur kön av pilgrimmer ringlade sig på andra sidan koret och hur de kramade om den förgylda bysten av Jakob. 300 per dag...

Santiago de Compostela I

2010-12-17T11:57:00.006+01:00

Kära dagbok!

På vår väg hade vi även inplanerat ett besök i Santiago de Compostela, som ju är mest känd för sin katedral och relikerna efter aposteln Jakob den äldre. Under medeltiden var detta den viktigaste vallfärdsorten i Europa och ännu är orten väldigt populär. Det kunde vi enkelt konstatera då vi körde från Rioja och kunde se otaliga vandrare längs vägen. Många hade den klassiska vandringsstaven. När vi kom fram kunde vi även se många äkta pilgrimmer i staden. Vissa sov på marken bredvid kyrkan.

Staden har fått sitt namn av Santiacobu dvs den helige Jakob och ligger i NV Spanien i ett område som heter Galicien. Det var det enda området som inte ens blev ockuperat av saracenerna under 1000-talet.

Det var år 813, som man hittade kvarlevorna av det som man ansåg att man nog med visshet kunde säga att tillhörde Jakob den äldre, även om han "bevisligen" dog i Jerusalem. Men så småningom byggde man en katedral och så småningom började folk vallfärda dit, eftersom man ju inte kunde nå Jerusalem innan korstågen.

Under medeltiden var det många som vallfärdade dit bl.a. även den Heliga Birgitta och hennes man. Nuförtiden lär det komma 100.000 pilgrimmer varje år, men detta tror jag är väldigt underskattat. Själv kunde jag se på kvällen att det gick en strid ström med besökare förbi kistan och statyn av Jakob och på morgonen när vi själva stod i kön, så ringlade sig kön lång redan några minuter över 9.00. Eftersom man kan passera kistan under 12 h, så räknade jag på skoj vad 4/minut gör och det blir 1.000.000 besökare. Om det är kö kl. 9.02 en söndagmorgon i mitten av december. Hur ska det då inte se ut i juli????

Katedralen finns naturligtvis med på UNESCOS världsarvslista och den finns även på de spanska cent-mynten.

Överallt i staden kunde man köpa vandringssatavar med eller utan pilgrimsmusslan. Vi valde att bara köpa en mussla eftersom den ju är enklare att transportera på våra "pilgrimsvandringar".

Rioja!

2010-12-11T12:03:00.000+01:00

Kära dagbok!

Jag har inte riktigt haft ordning med denna blogg. Däremot har jag nog uppdaterat matbloggen och träningsbloggen. Men hur som helst så har vi besökt Rioja i norra Spanien. Området är ju känt som ett vindistrikt, och det var nog därför som vi besökte det. Vi valde att besöka staden Haro och även titta lite på vinrankorna. Mer om detta på min matblogg.

Haro är den näst största staden i Rioja och ligger i den västra delen.

Mitt i centrum fanns som brukligt ett stort torg med många restauranger och vinaffärer och även andra affärer:

På håll kunde man även de de närmsta bodegorna dvs vinhusen:

Kring torget fanns både restauranger, där de sålde lokala viner och naturligtvis även vinaffärer. Mer om detta på min matblogg.

Julstämningen försökte de även skapa trots att det ju liksom inte fanns någon snö eftersom det ju var ca +8 när vi anlände. Varmt tyckte vi då!

Kyrkans portal var verkligen vacker. Även tornet, men det rymdes inte på samma bild:

Château du Clos Lucé

2010-09-29T14:05:00.008+02:00

Kära dagbok!

Så var det dags för första musikutflykten. Den bar av till Amboise och närmare bestämt till Château du Clos Lucé. Slottet är numera ett museum. Tidigare tillhörde det kungen i Frankrike och bland annat då Frans I, som ju var en av de som regerat längst tid och det gjorde han i sekelskiftet 1500. Han krigade mot italienarna och tog renässansen och Leonardo da Vinci med sig därifrån. Leonardo bodde sedan sina sista år just på slottet där han var anställd som uppfinnare och arkitekt för Frans I. Han planerade städer och slott. Han ritade kanske Château de Chambord.

I slottet finns nu många modeller av hans uppfinningar och upptäckter. Han studerade ju människokroppen och dess muskler genom att bl.a. undersöka döda kroppar.

Vi kunde se en modell av kanske den första bilen. Den drevs av ett urverk på samma sätt som en klockan

Vi kunde även se hans kanske mest berömda målning, La Giaconda. Även om jag misstänker att det var en kopia :)

Den musik vi kom för att lyssna på var den femte Europeiska festivalen för renässans musik. Så efter att vi hade vandrat runt i slottet och den stora trädgården så kunde vi sätta oss ner i ett hus i parken och lyssna till Ensemble Il Ballo. De spelade på flöjter, violiner, lutor, gitarrer och cembalo.

Solist var sopranen Luanda Siqueira. Vad jag kunde se från Google så kommer hon från Brasilien. vad jag kunde höra så sjöng hon väldigt vackert. Mycket fyllig sopran, kanske lite åt Mezzosopranhållet. Även repertoaren var omväxlande och glättig. Renässansmusik, kan ju annars bli lite långtråkig i längden, men timmen förflöt snabbt och de fick långa applåder och vi fick även några extrastycken och sedan beskrev de i detalj sina olika instrument på flytande franska :)

Dubbelslottet i Verneuil-sur-Indre

2010-09-24T14:04:00.007+02:00

Kära dagbok!

På helgen var som sagt öppet hus på många slott, som annars är stängda. På söndagen bestämde vi oss för att beöka Verneuil-sur-Indre, som vi har ca 3 mil åt NO. När vi kom fram till slottet så kom vi ihåg att vi nog sett det när vi haft vägerna förbi några gånger. Vi har stannat och beundrat, men nu skulle vi alltså få titta lite närmare på det.
När vi sen kom närmare så kunde vi igen se att det var flera slott. Denna gång två. Det äldre, som syntes från vägen kallas Donjon dvs det är en är ett rent försvarssslott. Det blev färdigställt 1506. Det andra är ett mer normalt bostadsslott och färdigställdes på 1700-talet.

Vi kom in i nånslags föreläsningsal och efter en stund kom en guide, som pratade, pratade och viftade och pratade och viftade.

Så gick vi ut på gården och han visade på donjonen och fasaderna och vi gick runt det nyare slottet, vi gick upp i en trappa och ner i ett litet kapell. Inget så där jättespänannde. När han sen helt uppenbart var på väg på nästa runda, så frågade jag om vi inte alls skulle kunna komma in i det gamla slottet. Då sade han att chen ansåg att man inte kunde ha så stor grupper där och att man aldtig tidigare ens visat huset inifrån.
Nå så småningom kom chefen förbi och han fick nyckeln och vi kunde på andra varvet gå in och upp för en spiraltrappa så att vi tillslut nådde ända högst upp och kunde gå runt tornet. Då kunde jag fotografera bron där jag tidigare fotogragerat slottet.
Det gamla slottet visade sig vara ett internat för ungdomar. Vad syftet riktigt var kom vi inte underfund med, men de visade en hel del foton med ungdomar som arbetade med trädgårnarna som de hade i närheten.
Nå till sist blev det i alla fall värt resan. Det gamla slottet är i väldigt fint skick både utanpå och innanför även om mycket av känslan förvunnit innanför de tjocka murarna.
När vi sedan gick tillbaks till bilen så visad edig att två damer, som följt med på båda turerna gick in i heset bredvid bilen dvs de var helt enkelt bybor, som var nyfikna på slottet runt hörnet, som helt enkelt inte är öppet för allmänheten utan ägs av en stiftelse elelr något sådant. Spännande att vi fick vara med på den första rundturen!

Château de Boussay (*3)

2010-09-20T15:15:00.008+02:00

Kära dagbok!

Så är vi då äntligen tillbaka i Loiredalen på "vårt" slott igen. Allt är sig likt. Athenes, den gula labradoren vaktar framför dörren och det är varmt och skönt.

Den första helgen har de en hel del slott öppna för allmänheten som annars inte är öppna elelr så är inträdet gratis. Eftersom vi sett en hel del av de, som normalt är öppna så försökte vi hitta några, som vi inte kunnat se tidigare.

Så på lördagen var vi och besökte Château de Boussay, som ligger inom joggingavstång från vårt eget slott - åtminstone om man är van med lite längre turer :)

Vi har vandrat runt där förut, men jag uppfattade det som om vi nu skulle kunna komma in i deras privata kyrka. Tyvärr hade jag missförstått det och det var byns kyrka mittemot, som var öppen. Men hur som helst så var det en trevlig promenad att i det varma vädret gå ett varv runt de tre slottena.

I våras träffade jag en av ägarna och hon berättade att de var tre systrar, som ägde dem. Det är ju egentligen tre olika slott från olika tider och i olika stilar. En del är från 1500-talet, en från 1600-talet och en från 1700-talet.

Sen är det ju lite spännande att borggården är helt omviven av en vallgrav med vatten. I våras lyckades jag till slut lura ut att vattnet kommer genom två bäckar hitom slottet, både från höger och vänster. Nu på hösten var tyvärr bäckarna helt torra. I vallgraven kunde vi åtminstone i våras se en hel del fiskar av rejäl storlek. Om de är ätliga eller inte vågar jag inte spekulera i. Men nog brukar ju de mesta gå att äta.

Så även om vi ju sett detta tidigare, så var det ju ett bra sätt att mentalt komma tillbaka till Loire. Man märker genast att vi inte är hemma i Norden, dvs det finns ju slott överallt här.

Mot slutet

2010-05-09T15:41:00.010+02:00

Nu blommar hästkastanjen i alla fall.

Kära dagbok!

Se så vackra blommorna ser ut på nära håll!

Det närmar sig slutet av vistelsen för denna gång. Denna vecka har temparaturen hållit sig under +20 och i bassängen är det nu under +14...
Eftersom vi inte gör några egentliga utflykter mera - bortsett från en sim- och hanladsutflykt till Chatellerault, så sätter jag några bilder från vår vackra natur istället.

Först kom de mörkblå irisarna, sen de ljusblå. Nu har jag ävens ett röda och gula. De växer även i dikesrenarna.

På ett skuggigt ställe har de mörkblå först nu gått i blom.

Här är de röda buskarna på lite närmare håll. Vad de heter vet jag inte.

Slottet på håll, för några dagar sen.De röda och antagliga pioner i förgrunden.

För några dagar sedan beskar jag de två vinrankorna. Hoppas nu på att vi ska få några klasar att kalas på i höst när vi kommer tillbaka :)

Château Azay-le-Ferron

2010-05-05T12:24:00.015+02:00

Fasaden (på franska facade) i många olika stilar, som vanligt.

Kära dagbok!

Senaste vecka besökte jag Château Azay-le-Ferron med våra gäster. Bilderna är från vårt besök några veckor tidigare. Slottet är beläget ca 3 mil söderut. Vi har även ett liknande slott 3 mil NV. det hade vi tänkt besöka tillsammans med våra gäster, men så ändrade de sina öppethållningstider dvs de öppnar först i juni och inte i april, som de tidigare skrivit på sin hemsida.

Stora salen (på franska Salle) i renässansstil (franska renaissance) på 150 m2.

Slottet har anor från 1300-talet och är sedan byggt i omgångar, som de flesta slottet. Den långa flygeln byggdes på 1800-talet. I mitten av 1900-talet dog släkten ut i och med att de tre barnlösa syskonen dog. Då donerade de slottet till staden Tours. Kanske eftersom farfar hade varit borgmästare i staden under många år.

En gobeläng (av fransmannen Gobelin). Ca 10 m * 6 m. Tog ett år för en person att tillverka
1 m2. Man jobbade åtta i bredd och körde i skift, så det tog ca fyra år att göra den.

Ett villkor var att slottet skulle öpnnas för allmänheten. Så gjordes några år senare och nu kan man besöka många rum i olikka stilra där ma försökt återskapa miljöerna från både 1500-tal, 1600-tal, 1700-tal och 1800-tal. Alla slott med självaktning har ju ett eller två "Napoleonrum".

En av de sista ägarna var mycket intresserad av jakt i Afrika.

Det mest speciella var kanske ändå ett golv gjort av sexton olika träslag. Mönster av olika träslag kallas på svenska intarsia och på franska ....

Château de Chenonceau

2010-05-03T16:13:00.009+02:00

Den klassiska bilden där man verkligen ser att slottet är byggt över floden Cher.

Kära dagbok!
Så var det dags för vårt fjärde besök på Château de Chenonceau. Slottet har ca 1.000.000 besökare per år. Misstänker att det är andra än vi som återkommer. Några bilder från detta besök.

Vi hade med oss några gäster, som var där för första gången. Vi hade planerat deras besök utgående från att slottet är som vackrast kring Valborg. Vi började med en promenad i parkerna, så intog vi en liten lunch i restaurangen och sedan gick vi in i själva slottet. Passar bra då man är mätt och det är varmare på eftermiddagen.

Tidigare besök, fler bilder och lite beskriving av slottets historia: Del 1, Del 2, Del 3.

Diana (de Poitiers) parken planerades på 1500-talet, men på 2000-talet kom man på att den behövde en springbrunn.

Blåregnet är alltid som bäst kring Valborg.

Ibland så göms de stora sängarna bakom de stora blombuketterna, som finns överallt.

Sommar på slottet

2010-04-24T14:35:00.007+02:00

Kära dagbok!

Ännu en dag med +(!)26 i skuggan Börjar nästan bli enformigt. Nu är bassängen öppnad. Löven har jag plockat bort med en lövhåv. Nu går roboten omkring och samlar allt smått. I morgon sätts cirkulatiosnpumpen igång.

Tar tyvärr nån dag innan vattnet är helt klart, men nog är det redan betydligt klarare än i viken hemma. Temperaturen är ca 14, vilket även det är mer än vad det brukar vara vid skolavslutningen då de modigaste brukar våga sig i plurret hemma. Jag brukar gå när det är +18, men så brukar jag ju även simma 1500 meter+.

Äppelträden står i full blom. En av kastanjerna har blommat fördigt. Den stora hästkastanjen har börjat så småt och kommer förhoppningsvis att bli vit inom några dagar. De röda buskarna blommar för fullt. De första irisarna har slagit ut.

Svalorna är nästan livsfarliga. Många sångfåglar hörs från olika håll. De flesta ekar börjar grönska. Björkarna har slagit ut sina löv helt och hållet. Känns som pingst fast det bara är Valborg nästa vecka. Men lite extra förväntnigar i luften på nåt sätt. Känner ni också?

Puccinis Tosca på Opéra de Tours

2010-04-22T21:40:00.006+02:00

Kära dagbok!

Efter en liten paus med musik så kunde vi igår fara till Tours och se/lyssna till Puccinis klassiska Tosca. Vi hade naturligtvis lyssnat flitigt den senaste tiden så att vi skulle kunna sjunga med ifall det behövdes.

Den spelades på Grand Theatre de Tours. Lite knepigt med titlarna. Huset heter teater, men de som arrangerade operan heter Opera de Tours. de arrangerade en handfull program denna vinter och detta var ett av dem. Vi var ju tidigare och lyssnade på Verdis Requiem på samma ställe.

Vi var ju sent ute med biljetterna och damen i telefon hade hotat med bad-bad-places, men vi hamnade på bottenplan denna gång. Lite på sidan, men med fru utsikt mot scenen. Och med beaktande av att de som satt fem platser åt höger betalade tre gånger mer, så var vi mer än nöjda.

Tosca är ju en klassisk Opera. Tyvärr var ju hon den enda kvinnan i operan. Som tur var så var hon i alla fall sopran. Och sjöng väldigt bra. Normalt sjunger hon på Operan i Montreal, men som rut var så hade hon ett engagemang på Operan i Lyon för några veckor sedan och blev kanske då i Europa. Med tanke på askmolnen alltså. Hon är född i Tyskland och uppvuxen i Spanien enligt hennes egen hemsida. Inget skvaller jag hört på stan.

Hon och "busen" "polisen" var nog de som sjöng bäst. Synd bara att de fyra huvudpersonerna dog. Men det är väl så när det är opera ??

Vi var ju på samma ställe tidigare, så jag tänkte att en bild inifrån mot gatan kunde passa bättre. (Förra besöket) Trappan är lika vacker, men måste fotograferas. Och som sagt en Opera innebär blod och död, så en scen av detta kunde rymmas med. naturligtvis olovligen fotograferad, men det förstår ju alla. Först tredje gången kom de och sade till...

Slutat med utflykter?

2010-04-19T13:29:00.006+02:00

Kära dagbok!

Det ser ut som om vi bara satt hemma och ugglade, men detta är ju helt fel. Mellan varven far vi på små utflykter. Problemet är bara att vi ska få gäster nästa vecka - förhoppningsvis om vulkanen så medger. Då vill vi ju inte avslöja våra resemål. Vissa av dem har vi nämligen varit och rekognoserat lite inför så att säga.

Men några blombilder och annat från dessa utflykter kan ändå sättas på pränt nu utan att avslöja alltför mycket :)

Annars har vädret varit underbart. Idag +28 i skuggan. Igår +26. Även lördag och fredag utan ett moln på himlen - bortsett från osynlig vulkanaska.

Det finns nu vatten i simbassängen. Temeraturen är ännu bara +14 eftersom den är byggd direkt på berget, som kyler. Men några såna här dagar till och så kan nog modiga nordbor åtminstone doppa sig. Värma sig får man ju sen göra bredvid bassängen.

Till Château de Montrésor inför påsken

2010-04-05T13:39:00.016+02:00

Kära dagbok!

Inför påsken bestämde vi oss för att fara på en liten slottsutflykt till Château de Montrésor, som ligger ca 6 mil åt NO. Staden domineras av slottet, som ligger på en höjd och syns tillsammans med kyrkan lång väg.

Slottet eller egentligen de dubbla försvarsmurarna byggdes av den lokala storherren Foulques Nerra de första åren förra årtusendet. Mannen blev 70 år gammal, vilket var mycket på den tiden. Han bodde i Angers, där vi har besökt det slott som byggdes där efter hans död.

Han lät även bygga slottet eller Donjonen i Loches, som vi besökte i våras när vi var här. För några år sedan besökte vi Château de Langeais, som han naturligtvis även byggde. I höstas besökte vi Montreuil-Belley, som ju även det är en av hans skapelser.

Kvar har vi åtminstone Château Monrichard, som ligger 7 mil NNO och Montbazon som ligger några mil norrut. Namnet verkar bekant. Tror vi har farit genom byn faktiskt.

Mannen hann ju även med fyra pilgrimsresor till Jerusalem. Vilka projekt måste det inte ha varit på den tiden? När han kom hem grundade han ett kloster söder om Loches. På 1800-talet fann man hans gravplats där. Den kunde vi ju besöka som avlutning nästa vår.
Chateau Montrésor byggdes urspungligen med dubbla murar, som delvis har försvunnit under årens lopp.

Det ursprungliga slottet av Nerra förföll och i slutet av 1400-talet kom Imbert de Bastarnay och byggde det nuvarande slottet. En inflytelserik man, som var rådgivare åt fyra franska kungar och som ansvarade för utbildningen av Frans I:s barn dvs blivande Henrik II, som ju även är känd som "vän" åt Diana de Poitiers, som var Bastarnays barnbarn.

Bartarnay reste kanske inte till Jerusalem men han lät istället bygga ett maosoleum i Montrésor. Det omvandlades senare till kyrkan i byn, men innehåller fortfarande hans ytterst vackert dekorerade sarkofag.

Efter många ägobyten förföll slottet än en gång och köptes så småningom i mitten av 1800-talet av polacken Xavier Branicki. Polen hade ju upphört att existera och han flyttade till Frankrike med sin familj. han renoverade slottet för att hålla fester med bl.a. blivande Napoleon III. Uppenbart var han även mycket jaktintresserad. Släkten har fortfarande slottet i sin ägo och inför påsk har en hel del rest från Polen för att fira påsken i Montrésor, där man enligt uppgift klarar sig bra på både engelska och polska.

En av ättligarna var den som sålde biljetter åt oss innan vi helt alllena kunde gå omkring i slottet och beundra rikedomarna, som hans anfader samlat ihop. Slottet har i princip stått orört sedan han dog. Han ville att slottet skulle visa hela Polens historia, och kanske lite mer. Det fanns bl.a. ett "litet" guldfat, som förevigade slaget vid Wien på 1600-talet då turkarna fördrevs från staden. Det var visst någon polack, som bidrog till detta. Fatet väger 10 kg.

Vem det var som sedan förhandlade med turkarna och även köpte lite kaffe av dem framkom inte. Det som framkommer i Wien är att de senare grundade många caféer i staden.

Bland trofeerna fanns även fat med ett kopparstick av Sigismund, barnbarn till Gustav Vasas och Kung i Sverige och Polen i tiderna.

I slottet fanns även många fina träarbeten, bl.a. en fantastiskt takljusstake. Även alabasterarbeten kunde beundras. I en vacker urna låg hjärtat av en ung krigare, som dog hjältedöden vid 22 års ålder.

Som avslutning kunde vi även vandra run slottet och beundra utsikten där vi gick högt över den lilla bifloden lång nedanför. Vädret var i alla fall då på vår sida.

I kyrkan kunde vi sedan se både sarkofagen, vackra statyer, glasmålningar och de traditionella "stationerna", som visar några scener ur Jesu sista vecka. De var denna gång osedvanligt vackra, helt tredimensionella - precis som guldfaten i slottet. Vad passar väl bättre att avsluta ett bildcollage från en påskutflykt?

Katedralen i Porto

2010-03-28T17:08:00.005+02:00

Kära dagbok!

I Porto fanns det nästan en kyrka i varje gathörn. Ibland kunde man fotografera två på en gång. Den största var naturligtvis katedralen, som låg dramatiskt uppe på en kulle. Därifrån hade man en fin utsikt både över Dourofloden, några broar och Portvinslagren, som ju ligger på andra sidan floden.

Katedralen är byggd på 1100-talet och ombyggd några gånger. Byggd i massiv granit och ser väldigt imponerande ut. För ovanlighets skull så är den helt symmetrisk dvs torden är identiska.

Inuti imponeras man av de väldiga pelarna. Mycket små fönster. Och altartavlan.... inte sparat med guldet där inte. Mäktig och spännande. Några bilder varsågoda!

Porto - en av UNESCOS pärlor

2010-03-22T21:03:00.008+01:00

Kära dagbok!

Ja inte visste vi mycket när vi for. Men en rad hade vi uppmärksammat och det var att staden fanns på UNESCOs världsarvslista. Liksom ex Loiredalen :)

Det brukar ju innebära intressanta upplevelser. Det visade sig att den riktigt gamla staden sedan fanns mellan Pedro IV och bron. En mängd spännande smala gränder. Gamla och vackra kyrkor och en hel del annat mysigt.

Det vi såg redan när vi åkte metro in till centrum var ju tvätten, som hängde utanför fönstren här och där. Och den hängde även i stan.

En annan speciell sak var att många hus - även nybyggda hade det jag kallar kakel på utsidan. Mest i blåvitt. Även kyrkor!

Längs stranden av Dourofloden fanns även en mängd kuriosa hus. Som jag sade en gång när vi stannade för att fotografera: "Och vad är det typiska här månne?" Men det typiska var väl just det att alla husen såg olika ut!

Bifogar några "typiska" bilder. Vi har säkert etthundra! Alla är ju som vanligt klickbara.

Portugal eller lilla Frankrike?

2010-03-21T16:27:00.008+01:00

Kära dagbok!

Vi anlände till Porto på måndagen. Vi åkte metron in till staden och då vi kom upp för trappan kunde vi genast se en fantastisk byggnad, som visade sig vara stadshuset. Byggd mellan 1920 och 1957. Tog alltså lång tid, men är nu ett mäktigt hus och riktmärke i staden.

Vi kunde genast se två boulevarder och den öppna plats som heter Avenidas Aliados och även vårt hotell hette Residencial dos Aliados. det visade sig att hotellet var beläget på ena sidan mitt på. I nedre änden av torget fanns en stor staty av Pedro IV. Säkert välkänd där, men inte av mig. På fotot kan man se en mörk kupol i mitten av bilden med ett fönster. Det var vårt fönster på sjätte våningen mot torget. Utsikten ses i förra inlägget.

Normalt brukar jag läsa på lite (en hel del) före våra resor. Denna gång skrev jag ut några sidor från Wikipedia. Tänkte att tre dar hittar man nog på nåt. Som tur var (eller otur) så fick vi genast låna en engelskspråkig guide över hela Portugal. Nå vi bläddrade en hel del och noterade att de har många vackra slott och kyrkor även i Portugal.

Redan första kvällen blev vi ju chockade över hur goda viner de har.

Själva staden Porto har för övrigt ca 300.000 innevånare, medan hela storstadsområdet har ca 1.500.000 innevånare. Ändå känns staden liten eftersom vi ju mest rörde oss i den gamla stadsdelen som är på drygt 1 kvadratkilometer. Det är den som har skyddats av UNESCO som ett världsarv.

Så småningom visade det sig att symbolen över stan var en stålbro, som byggdes 1866 över floden Douro. På bilden syns att metron går på övre våningen.Sen kan man även jogga / gå där. Bilarna är hänvisade till bottenplan.

Redan första kvällen joggade jag av och an över bron. Senare gick vi över och tog metron tillbaks. Ytterligare en gång joggade jag först över bron österut (syns på flygfotot) och tog sen stålbron tillbaks. Ja, den är byggd av en av Eiffel elever. Själv ritade han en järnvägsbro ännu lite längre österut.

Bortom stålbron skymtar man även de många portvinslager, som tidigare måste finnas där enligt reglementet. Numera får man lagra dem där de odlas dvs 5 mil uppströms. Men all ade klassiska tillverkarna finns kvar i Vila Nova de Gaia som områset heter. Faktum är att det inte är i staden Porto utan i grannstaden. Porto ligger bara norr om floden och ut mot Atlanten. Dit jag naturligtvis även måste jogga en eftermiddag.

Så. Många slott (som vi ju inte alls sett), många vackra kyrkor (som vi sett lite av), en symbol gjord av stål och goda viner. Ett land med 10 miljoner innevånare. Ja, kanske som lilla Frankrike. Och landet har en fördel. De talar engelska nästan överallt!

Axplock från Porto

2010-03-19T20:52:00.006+01:00

Kära dagbok!

Vi har varit till Porto med Ryanair. Obrigado, som de säger där när de menar Tack. Skoj med lågprisflyg. Vi for från Tours till Porto för 15€ per näsa. Sen ville de ha lite väsktillägg, bokningstillägg och så, men inte blev det mycket för transporten. Vi var väldigt nöjda och kommer förhoppningsvis att kunna besöka Portugal många gånger än.

Kommer att skriva mer i dagboken, men några bilder kommer nu för att illustrera stämningarna där.

Porto. Hitom floden (Douro). Klicka så ser du även en av de broar, som även jag joggade över. :)

Typiska hus vid flodstranden. Med restauranger, som sig bör.

Kvällsutsikt från hotellet, där vi bodde på sjätte våningen under en kupol.

En klassisk lunchrätt. På svenska: ungsbakad varm osttäckt smörgås med ölsås. Med öl. Sandemasn portvinslager syns på andra sida floden under "tallen".

Mathandla i Le Blanc

2010-03-10T13:47:00.005+01:00

Kära dagbok!

Igår försökte vi kombinera att handla den lilla mat, som behövs och titta på en "ny" stad. Vi hade valt Le Blanc, som ligger ca 5 mil söderut. Vädret var soligt, men inte mer än 7-8 grader och när det dessutom blåste rejält så ville man inte göra långa promenader.

Resan började inte bra. När vi kommit in till vår by, så frågade Frun om jag kommit ihåg quicharna. Och det hade jag. Jag hade värmt upp dem och nu stod de varma och goda i mikron. Hemma! Så vi fick vända om. Tur att det inte var mer, som var på mitt ansvar!

Vi körde delvis genom La Brenne, som är det stora våtområdet / träskmarkerna som vi har åt SO. Nu var det mer vatten än i höstas och vikunde även se stora svanflockar.

När vi kom till centrum av Le Blanc så var klockan nästan 11.00 så vi bestämde oss för att handla innan de stängde 12.00 och sen ta billunchen och så titta oss omkring.

Nå nu blev det så att den affär vi ville till, så hade ingen fiskdisk, så vi handlade bara en del och for till nästa. Det tar ju alltid mer tid att gå i nya affärer. Man hittar lite nytt och plötsligt så var klockan redan 12.20 när vi kom till kassan. Och då visade det sig att man borde ha vägt grönsakerna. Då blev jag irriterad för ingen av oss hade sett några koder eller andra indikationer på at vi borde väga dem, så jag visade åt kassafröken att vi kunde klara oss utan dem.

Nå efter snabblunchen så besökte vi tre kyrkor. En med ett litet relikskrin. Troligen med St-Génitour. Gick även utanför deras gamla slott, som hela staden vuxit upp kring. Det är från 1000-talet. Men inträdet var 3€, vilket indikerade att det inte fanns mycket att se - när de skulle öppna en halvtimme senare - och så fanns skyltar om ekomuseum, så det var tydligen något museum inne i slottet. Museer brukar inte ge så mycket eftersom infon tyvärr oftast är till 100% fransk...

Men utsikten var fin. Vi kunde se ut över stan, bilbron och även tågbron i fjärran. OCH vi kände hur det blåste!

Nå vi kunde i alla fall se oss omkring och så småningom så började vi ställa kosan hemåt. Då fastnade vi i en bilkö påväg upp mot bron, som tydligen inte har något namn, utan bara heter Ponten. Kan ju bero på att de bara har en bro.

Plötsligt ser vi en klunga cyklister som kör över bron och uppför kullen och efter kommer en mängd följdebilar med cyklar på taket. Kom ihåg att när vi var på väg ner ifjol så såg jag bilder från en cykeltävling Paris-Nice på nån satellitTV och eftersom det nu har gått ett år, så var det helt enkelt nästa tävlng, som vi nu kunde se live under några sekunder.

Då förstod vi även varför det hade varit så många poliser i stan och varför vissa gator dvs huvudgatan hade parkeringsförnud på båda sidor.

På väg hem kunde vi även se banderoller för det spurtpris som någon tydligen kunde vinna jsut utanför staden.

Man hinner upplena en hel del om man far och handlar på nya orter. Lite stressigt var det nog ibörjan när inget verkade fungera. På väg hem kunde vi vika in till en affär, som vi kände från förr och där de inte krävde att man skulle väga frukten själv...

Verdis Requiem i Grand Theatre i Tours

2010-03-08T11:21:00.008+01:00

Kära dagbok!

Så var det då dags att styra kosan mot Tours igen. Vi fick ju några biljetter till Verdis Requiem när vi var där häromsistens. Vi visste att det var bad-bad platser, men tänkte att det nog skulle höras i hela lokalen.

Vi styrde mot prefekturen där vi ju förra gången hittade parkeringsplatser - detta gissel i storstäderna här. Men inte en plats. Så vi irrade omrkring ett tag och såg lite vilka desperata platser andra tagit. Så småningom hittade jag en plats där man kunde ställa en bil. Vi var nog lite oense om det var en parkeringsplats, men det var ju söndag.

Så tog vi lite chips, nötter och Cola i bilen. Nyttigt och enkelt :) Konserten började ju nämligen 17.00 så vi hade planerat att ta middagen när vi kom hem.

Så gick vi mot teatern och så den långa kön ringlandes. Exakt 16.35 öppnades dörrarna och vi kunde gå in direkt när vi kom fram.

Vi hade ju lite hunnit se trappan vid första besöket och den var mäktig. Det är allstå en teater även om det ändå är något som heter opera de Tours som arrangerar dessa konserter. De ger tre uppsättningar av stycket. Detta var den mittersta.

Vi visste att platserna skulle vara dåliga, men inte var det så dumt egentligen att sitta uppe på tredje balkong, men närmast kanten. Vi hade fin utsikt och takkronan såg vi på nära håll.

Tvärsöver salen såg vi den "kungliga logen" med emblemet RF III. Till slut lurade jag ut att det nog betydde tredje republiken eftersom jag även såg årtalet 1889 ingaverat. Teatern är alltså byggd några år efter Paris-operan och är rikligt rekorerad i guld i senbarockstil.

De satt och övade ännu när vi kom in, men redan 17.08 satte de igång. Ränkade enkelt till 65 i oskestern. Såg 120 i kören, men de kunde ha varit fler. Och så hade de naturligtvis fyra solister.

Sopranen, som nog fick jobba betydligt mer än under Brams Requiem hette Manon Feubel. En stor dam, som enligt hennes hemsida tydligen fått ledigt några dagar från den klassiska La Scala i Mailano. Där var ju även Verdi verksam.

Alten hette Marie-Nicole Lemieux och är från Canada. Där är hon verksam vid en opare och kommer även där att uppträda i Verdis Requiem under våren!

De manliga solisterna hade det lättare.

Verket är ett mästerligt stycke. Väldigt omväxlande med både arior och maffiga körverk och ibland körde oskestern på så att man nog inte hade hört ett reaplan inomhus ens. Xyntia kändes plötsligt nästan som en liten västanfläkt.

Konserten avslutades 18:45 utan några extranummer men med tio minuters applåder och hurrarop. Det var de värda. En upplevelse utöver det vanliga. Tur att vi även fick två biljetter till Puccinis Tosca senare i vår.

Väl ute så var det bara att traggla ut bilen och följa guiden hemåt. Hamnade i misstag på motorvägen och tyckte sen att vi inte skulle ta av första avtaget efter 3 mil utan hoppades på ett lite närmare söderut. Hamnade 27 km vidare till Chatellerault och fick köra åt NO (!) för att kommahem. Nå en fördel med att köra fel på motorväg är ju att det går fort i alla fall. Men nog kunde de ju ha avfarter lite oftare. Men de måste ju ha sina kassor. Nu kostade det drygt 7 pengar. Kanske det även blir lite billigare att bygga motorvägar, när man inte måste bygga en avfart till varje mjölkpall.

Le Roc-aux-Sorcier

2010-03-06T13:20:00.006+01:00

Kära dagbok!

I veckan fick vi gå rejält bakåt i tiden när vi besökte museet Roc-aux-Sorcier i den lilla pittoreska byn Angles-sur-Anglin vid Gartempefloden.

På 1930 talet vistades en engelsman i trakten och hittade bland annat lämningar efter bosättningar från det fransmännen kallar Madeleine-tiden dvs ca 15.000 år sedan. han skrev en artikel om detta, men kom själv aldrig dit igen. 1947 började Suzanne de Saint-Mathurin från trakten tillsammans med arkeologen Dorrythy Garrod, att söka vidare. Så småningom fann de på en klippvägg olika ristade djur, som man sedan tack vare material under en raserad klippvägg kunde datera till ca 14.000 år sedan. Ristningarna var sammanlagt nästan 20 meter bred.

För några år sedan byggde man ett museum där man nu kan se en kopia av dessa väggristningar. Där finns även en audiovisuell presentation av hur träd och djur kunde ha sett ut under denna tid.

Inristningarna består av olika djur och människor, dvs naturligtvis kvinnor! De lär vara de äldsta inristningarna av kvinnomodeller. Djuren är intressant nog endast såna djur, som man inte åt. Möjligen kan det alltså vara fråga om heliga djur.

Mitt under vårt besök fick vi även orsak att höja våra blickar mot skyn. Då passerade nämligen en stor tranflock. Så började den cirkla och invänta en annan flock och så flög de i en stor flock över oss innan de fortsatte norrut. Har nog inte sett så många tranor på en gång förut.

Originalklippan ligger ca 1,5 km bort från byn. Den mycket entusistiska guiden, som förklarade hela museet på engelska på nästan lika lång tid som det tog att titta på det förklarade även att man kunde skriva ett brev och anhålla om att få komma och titta på det i original. Ni kan ungefär gissa ut vem som snart kommer att skriva ett litet brev och låta Google översätta det!

Efter Xynthia

2010-03-01T19:38:00.006+01:00

Kära dagbok!

Det har varit lite besvärligt att komma in på "dagboken" ett tag. Orsaken var stormen eller nästan orkanen Xynthia, som passerade oss natten mot söndag.

De hade utlovat storm, men ännu när vi gick för att lägga oss, så märkte vi inget och tänkte att det kanske var överdrivet. Men när jag ett tag senare gick upp för att, ja ni vet vad, så märkte jag att strömmen var borta och det dånade som om jaktplanen bestämt sig för att cirkla kring vårt slott. Försökte titta ut, men det var ju mörkt.

Nå på morgonen när jag tittade ut såg allt normalt ut - bortsett från att vi inte hade ström, men i parken kunde jag senare se att bl.a. två ekar med nästan 1 meters diameter helt krasst bara blåst omkull. Med rötter och allt. Rötterna var grövre än min arm.

Eftersom vädret ju hade bedarrat så for vi ut efter frukosten - eftersom brödet var slut. Vi anade oss till att det skulle bli knepigt. Vi såg att några sidovägar ännu var blockerade av nedfallna träd. I vår egen by vad det stängt. I tredje byn hittade vi en öppen affär och kunde köpa en halv pain, eftersom mannen före bara ville ha en halv. Sen var det slut. Så det var nog många som blev utan bröd igår.

Sen tog vi en liten sväng vidare och for genom en skog. Där kunde man nog se rester av ett tiotal nedfallna träd. Men allt var redan snyggt uppstädat och veden stod i fina travor läng vägen.

Via internet kunde vi då se att stormen redan hade skördat över 20 dödsoffer i Frankrike. Men denna siffra skulle snabbt stiga.

Idag har igen internet och telefontrafiken legat nere. När jag for till Turistbyrån för att få lite nyheter, så visade det sig att de inte ens hade ström. Så det var bara att fara hem och vänta.

Nu när vi kom tillbaks till nätet så kunde vi se att dödsiffran stigit till närmare 50 och att det dessutom saknas nästan lika många. Det kan alltså hända att detta blir / var den mest förödande stormen i Frankrikes historia.

De största skadorna verkar ha skett väster om oss där stormen dragit in från havet. Man har sett åtta meter höga vågor och Sarkosy nämnde i sitt uttalande att man aldrig sett så höga vågor förr. Men även in över land har dödsfall rapporterats. Bl.a. två dödsfall i Poitiers där vi ju var i torsdags. Dvs inte mer än 6 mil västerut.

Kloster i parti och minut

2010-02-27T12:28:00.015+01:00

Kära dagbok!

I torsdags bar det av till ett kloster söder om Poitiers. Jag hade tittat lite i guideböcker och planerat in ett dubbelbesök. Halvvägs dit så passerade vi byn Archigny, där det finns ett kloster, men jag kunde inte se det. Var inte helt på det klara med om vårt första kloster i Nouaille-Maupertuis var öppet under lunchen, så vi började inte leta efter klostret.

Väl framme vid klostret så kunde vi se att det för ovanlighetens skull hade en vallgrav. Bakom såg vi både kyrkan och andra byggnader. I duggregnet promenerade vi fram till kyrkan och gick in.

De har haft ett kloster på platsen sedan 780. Den första kyrkan byggdes om när de fick relikerna av St-Junien. Sedermera revs den och de äldsta delarna av den kyrkan vi kunde se är "bara" från ca år 1000.

Inne hade den en ovanlig "mellanvägg" till den inre delen där antagligen bara munkarna fick tillträde när det begav sig. Bakom altaren fanns en sarkofag där man där man placerat relikerna av St-Junien. Det betyder att detta var en, som jag säger äkta kyrka dvs där man hade benen av den person kyrkan är helgad åt. Inte så vanligt.

De övriga klosterbyggnaderna är nu i privat ägo, så vi fick nöja oss med kyrkan, vallgraven och en liten medeltida trädgård.

När vi skulle gå ut möttes vi av tre moderna pilgrimmer som kom vandrande i regnkläder och varsin stor ryggsäck under. Skorna var inte helt torra om man säger. Vi befann oss nämligen rätt nära en av de klassiska vägarna till Santiago de Compostela. Den går ju frånParis via Tours mot Poitiers och söderut.

Efter besöket skulle vi köra mot nästa mål, men ta en picnic på vägen. Vi hann inte ens ut ur byn när vi hittade en lämplig plats. En parkering med utsikt över klosterområdet. (Bilden av kyrkan är tagen därifrån) Där kunde vi i bilen torra inta vår lunch medan vi såg att pilgrimmerna gick in på en restaurang i nere i byn. Noterade att det säkerligen är en bättre känsla att promenera mellan kyrkorna, men att det nog både blir jobbigt och dyrt. De äter på restaurang två gånger per dag och bor antagligen bara en natt på ett ställe. Vi äter i bilen, kör lite nu och då till kyrkor men bor på ett ställe hela tiden.

Nästa kloster skulle öppna först 15.00, trodde jag, så jag började fundera lite på alternativt program. hade läst om ytterligare ett kloster med kyrkan St-Benoit några km norrut så vi for dit. Hittade enkelt till kyrkan. Den var stängd, men en traditionell salviakvist kunde jag i alla fall få med som souvenir. Vi vet att St-Benoit inte ligger i kyrkan eftersom vi "besökte" honom i St-Benoit i Bourgogne häromåret.

Vi befann oss nu sju km söder om Poitiers och Frun hade ju nämnt att hon ju borde få köpa ett speciellt hårskum, som bara finns på ett apotek där. I-landproblem ni vet. Jag hade sagt att vi inte hinner utan att vi måste koncentrera oss på vårt program. Nå, nu ville hon ändå inte dit så vi valde att fara till Abbay St-Croix, som vi sett på vägen. Väl framme, så visade det sig att det var på ett privat område. Vi promenerade in ett stycke längs en allé av libanoncedrar, men bestämde oss för att gå tillbaka till bilen. Jag gick före och började bläddra i guideboken. En ny programidé växte fram. Vi skulle besöka en kyrka i stan och sen till apoteket när de öppnar kl. 14.00 och sen till nästa kloster.

Kyrkan vi valde var Eglise St-Hilaire. Uppkallad efter en biskop i stan. Han levde mellan 315 och 367. En av de mera berömda. Det finns en mängd orter i Frankrike, som är uppkallad efter honom. Eller hans namne. Det finn nämligen två helgon med samma namn!

Den ursprungliga kyrkan byggdes på 500-talet, men den revs av morerna på 700-talet innan de slutligen besegrades av Karl Martell söder om staden. De nådde aldrig längre norrut i Frankrike. Följande kyrka revs av Vikingarna på 800-talet. Antagligen är det danskarna som får ta detta på sitt konto! Den kyrka vi kunde se byggdes i början av 1000-talet. Den var väldigt stor och hade många vackra pelare. Kanske den finaste av de kyrkor vi sett i Poitiers.

I koret kunde vi till sist se relikerna av helige Hilarus, som han heter på svenska. Även en sarkofag efter hans dotter St-Abre fanns i kyrkan.

Kunde senare läsa att hon varit nunna i Frankrikes äldsta nunnekloster, som just hette Abbaye de St-Croix. Men det befann sig då innanför murarna.

I de flesta kyrkor i Loiredalen finns en staty av hjältinnan Jeanne d'Arc, men denna gång fick jag även korset och en pietá på samma bild.

Innanför kyrkan hade vi även turen att lyssna till orgelmusik eftersom någon hade vänligheten att spela för oss - troligen en studerande.

Så hann vi en sväng via riktiga centrum med gågata, Notre-dame la Grand (den som illuminerades kring julen) och hårskumsbutiken! Jag passade på att fotografera bilen framför kyrkan, där den stod felparkerad bredvid gågatan efter att jag kört mot skylt om körförbud. Vi män hamnar ibland man att flexa lite för att Fruarna ska få det de vill ha :)

Sen blev det raka spåret (12 min bilväg) mot Abbaye Ligugé där Eglise St-Martin skulle finnas. Där fanns Frankrikes äldsta kloster. Dessutom ett äkta dvs med munkar. Det grundades 361 av St-Martin, som är ett av de populäraste helgonen i Frankrike. Han föddes i nuvarande Ungern och kom till Frankrike som soldat i den romerska armen. Utanför Amiens mötte han en tiggare, som han gav halva sin mantel åt. Detta har senare fått bli hans symbol på statyer och bilder. Mantel heter kappa på latin och det vi kallar kapell dvs liten kyrka har fått sitt namn av denna mantel.

Senare blev han biskop i Tours och efter hans dör bevistade över 1000 präster hans begravning och man byggde en av de största kyrkorna över hans krypta. Kyrkan revs senare, men kryptan återfanns på 1800-talet och man byggde då en stor basilika över kryptan, som vi ju besökte häromsistens.

Skåningarna firar ju varje år Mårten Gås. Alla vet kanske inte om att detta sker med anledning av att det var gässen som avslöjade hans gömställe när man kom för att hämta honom för att bli biskop i Tours! Däremot så har torsdag inget med hans namn eller staden Tours att göra!

Vi gick runt i den gamla kyrkan och sökte efter ingången till klostret, men tyvärr var det stäng för reparation. Munken sade att det skulle öppna om två månader. Men när jag sade att vi är kvar till 15 maj, så blev han genast betydligt osäkrare. Vi vet ju att det inte går att lite till fransmännens tidangivelser, och antagligen gäller det även munkar! Men till hösten kan vi ta en ny tur. Då kollar vi upp när St-Benoit har öppet också!

På väg hem konstaterade Frun att det inte gått åt några pengar alls - förutom hårskummet då. Men inget på inträdes eller matkontot. Bara lite på bränslekontot så småningom.

Varmt och billigt att fara som en pilgrim med bil i Frankrike.

Ändå han vi se tre/fyra kloster och besöka en kyrka och parkera bredvid en annan. Två var "äkta" dvs relikerna fanns i kyrkorna. Två av de andra har vi sett relikerna på annat håll tidigare.

Som ni märker så ligger ju klostren tätt som döda flugor här!

Det är spännande resor man kan göra. Speciellt om man tycker om att planera och läsa lite på förhand och även att studera lite efteråt. Och kanske sen skriva ner det i en dagbok, som även andra kan ta del av.

Till Chatellerault

2010-02-19T12:46:00.007+01:00

Kära dagbok!

Så har vi då äntligen tillsammans besökt vår närmasta stad västerut, Chatellerault. Jag har varit där för att simma en gång, men Frun har bara åkt förbi några gånger. Vi handlar ju normalt knappt en mil NV och så har vi hamnat så många gånger till Loches, som är vår andra stad och som ligger tre mil NV. Chatellerault ligger tre mil västerut.

Jag tror att vi kommer att fara oftare hit i framtiden. Först och främst så välkomnade oss våren när vi kom till stan. Med 10+ i skuggan, men en glad sol som värmde och de första gula lökblomstren som stack upp så kändes det fint.

Chatellerult är en ung stad med franska mått mätt. Dvs den grundades inte av kelterna, fenicierna, grekerna eller ens av romarna utan först på 900 talet. Staden hade då som alla andra en ringmur, men den har nu rivits. Staden har drygt 30.000 innevånare och en hel del gamla kyrkor eftersom den ju låg på den gamla pilgrimsvägen. Staden ligger vid Vienne, som är en biflod till Loire och som även fått ge namn åt departementet. Över floden går naturligtvis många broar. Den mest berämda har fått sitt namn efter Henrik IV och byggdes ca 1600. Den höll igår ännu i alla fall.

Vi hamnade mitt i stan eftersom jag ville till Turistbyrån. De hade marknad, så vi gick om kring lite och så kom vi till en kyrka; St-Johannes döparens, och eftersom de just hade haft en bergavning, så kunde vi "smita" in innan vaktmästaren stängde dörren bakom oss. En "modern" kyrka från slutet av 1400-talet. Byggd utanför murarna i en stad, som låg på vallfartsvägen mellan Tours och Poitiers på väg till Santioago de Compostela. I Spanien alltså. Att vallfärda var ett projekt på den tiden det begav sig.

Kyrkan var väldigt ljus och vacker. Med många vackra skulpturer och fantastika glasmålningar.

Efter detta var det dags för en lunch, vilket jag beskriver i matbloggen.

Därefter vandrade vi vidare längs marknaden och till en park. Försökte komma in i den största kyrkan, men misslyckades. Var även en sväng til simhallen, så att Frun kunde se hur en sån ser ut. Två bassämner om 25 meter och några mindre varma och kalla bassänger. Men inget lyxbygge som hemma. Knappt att man lägger märke till simhallen när man är på utsidan.

Sedan sökte vi oss mot supermarketerna och råkade fara förbi Auchan, som vi känner sen förr. De är lite dyrare, men utbudet är det väl ingen som kan klaga på. Det blev som vanligt lite viner, ost, vatten och joggingskor, så att man får bort en del av vin, ost osv :)

Château de la Grand-Pressigny

2010-02-17T13:36:00.005+01:00

Kära dagbok!

Häromdagen var vi på besök till vårt närmsta slott (om vi nu bortser från det där vi bor) och det ligger i byn la Grand-Pressigny, på en höjd bredvid floden Claise med en vacker utsikt över den lilla byn.
Vi körde in på vindbryggan, som går över vallgraven. Det första slottet och de dubbla murarna byggdes på 1100-talet av en nära släkting till den dåvarande franska kungen.
På 1500-talet byggdes ett modernare slott av den dåvarande kungens (Frans I) farbror. (Se foto 2) Av detta återstår endast en flygel. Resten revs när man använde stenarna till husbyggen efter revolutionen.
Det ursprungliga slottet raserades till stora delar 1988 (Foto 5) efter en mycket regnig vinter. Då bestämde man sig för att inrätta ett förhistoriskt museum i den gamla flygelbyggnaden. Så småningom byggde man även en ny modern byggnad för att inrymma ett större museum. Det invigdes i september 2009. (Se foto 1)
Från gårdsplanen har man, som sagt en vacker utsikt både över byn och de angränsande jordbruksmarkerna.
Utställningen försöker sedan visa hur folket bodde och levde här i trakten sedan tidens begynnelse kan man säga dvs från det vi kallar stenåldern och framåt.

Trakten var navet i den franska stenålderskulturen eftersom den flinsten, som fanns i trakten var väldigt eftertraktad och har hittats i hela nuvarande Frankrike och även norrut och österut ex Schweiz.
Flinta är en stenart, som är glasartad. Rätt behandlad (Foto 3) kan den spjälkas i något (Foto 4) som ser ut som knivar och som slipade fungerar både som knivar, spjutspetsar och yxor. De visade en film om hur detta gick till och hur de kan användas.
Flintan var den viktigaste råvaran under tusentals år innan bronset och järnet kom så småningom. Men ännu vikingarna var flitiga användare av flinta och den användes så sent som på 1800-talet för att uppgöra eld och i flintlås.

Enligt Nordisk familjebok är just trakten kring le Grand-Pressigny den plats i Frankrike där det funnits mest och framför allt bäst flinta.
Stenåldersfolket handlade med dessa stenar, som sedan kunde tas med vid jakten. Arkeologerna har även funnit fransk flinta i Nord-Amerika, vilket visar att stenåldersfolket på något sätt tog sig över Atlanten. Eventuellt längs iskanten.
I utställningen kunde vi även se att det finns många megalitgravar här i trakten. De kommer vi att börja undersöka lite närmare när det blir lite mer vårlikt och man kan sitta ute med en liten medhavd pic-nic.
Vi kunde även se exempel på ännu äldre stenar dvs den tuffsten, (kalksten) som ju finns överallt och som de flesta byggnader är uppförda av. Kalkstenen har bildats på botten av det hav, som fanns här för miljoner år sedan och innehåller därför även fossiler av många urtida djur.
Så här i trakten finns alltså en intressant historia, som ännu finns närvarande i stenar av många slag, boplatser och så småningom slott, även kungliga sådana.
OM de i utställningen haft lite översättning av texterna ex till engelska, så hade vi förstått mycket, mycket mer. Men även denna gång var det tyvärr bara broschyren som var tvåspråkig.
Av de ursprungliga slottena kunde vi tyvärr inte se så mycket längre.

Snö igen!

2010-02-11T10:38:00.004+01:00

Kära dagbok!

Vi har en riktig fimbulvinter här. I höstas så sade grevinnan att det brukar komma snö vart tredje år här. Idag upplever vi snö för tredje gången. Inte så mycket, men allt är vitt. Det blir hur som helst ingen simning idag, och knappast vågar jag mig ut på landsvägarna bland bilar med somamrdäck. Om fransmännen anses farliga i trafiken annars, så kan ni ju inse hur det är idag!

Som tur är så har jag ju min motionscykel i det lilal tornet bredvid bassängen, så där kan jah alltid cykla. Om det inte blåser så kan jag även lyfta ut den. Och då blir ju utsikten helt ok.

Men vänta bara. Så småningom får jag hjälpa till att putsa upp bassängen och då kan man sitta och cykla brdvid den blå lagunen igen. Och så småningom även våga sig däri!

Liten promenad i Tours

2010-02-10T16:08:00.007+01:00

Kära dagbok!

Var igen till Tours pga/tack vare bilen. Nu är det klart för denna gång i alla fall.

Tog en liten promenad. En kyrka vi skulle titta på var stängd. En annan under reparation. Så kan det går när de är från typ 1200-talet.

Råkade gå förbi teatern, men kunde ju läsa att de hade både klassisk musik och opera. Operorna passade inte in i stil/datum, men vi bokade två biljetter till Verdis Requiem. Har lyssnat till den och den är ju en av de bästa. Börjar ju bli lite enformigt att "alltid" gå på Mozarts requiem!

Var även och promenerade på lite mer moderna, shoppingaktiga gator, så nu har vi i alla fall sett det klasssiska Galerie Lafayette. Vem vet? Kanske vi går dit en vacker dag.

Ja vi hoppas ju att vi en dag ska uppleva det i Tours! De tre gångerna tidigare regnade det då vi var där. Igår snöade det!!

På väg bort såg vi en vacker förgyld staty. Kanske vi en gång hinner titta närmare på den?

Funderingar för nästa vinter.

2010-02-06T22:38:00.009+01:00

Kära dagbok!

Ibland vet jag inte vad jag ska skriva. Som nu. Vad ska man göra nästa vinter? Nästa läsår, som jag brukar säga som fortfarande ser året enligt skolåren.
Skall vi bo här där vi bor nu? Skall vi? Ja det där är väl Luthers ord, men nu bor vi ju några km från Descartes - Luthers motpol. Jag tänker alltså existerar jag - filosofen.
Eller ska jag cykla/jogga någon annanstans och fara omkring och se hur de har det där - med slott, byar, städer, kyrkor. Ska jag (motions)cykla med utsikt mot slott, vingårdar, eiffeltornet, annan stad, hav eller sjö?
Jag sätter några bilder och låter er välja. Var skulle Du vilja cykla/äta morgonmålet/äta en trevlig middag / bo / far på utflykter? Med vilken utsikt?

Du kan ge Ditt svar uppe till vänster.

St-Gatien i Tours

2010-02-06T15:00:00.004+01:00

Kära dagbok!

I veckan var vi till Tours. Egentligen för att föra bilen på lite reparation eftersom vi hade problem med låssystemet i dörren. Men vi passade ju även på att ta en tur i stan när vi tog oss 6 mil hemifrån.
Katedralen St-Gatien har vi besökt en gång tidigare, men tyckte det var dags igen. Och det är ju som bekant gratis att besöka katedraler, bara man en gång kommer dit.

När vi närmades oss så såg vi att de höll på att restaurera fasaden. Och det kan ju vara på tiden. Stenarna har mörknat en hel del. Och och för sig ger ju detta ett dramatikst intryck men ändå. Denna katedral är frö ävrigt en av de få som åtminstone ser symmetrisk ut. De flesta har ju brunnit elelr byggt under så lång tid att modet har hunnit växla och man har ju alltid velat ha en modern katedral.

Innanför kan man titta på de många och vackra fönstermålningarna och en hel del statyer och även en liten alabastersarkofag över två kungasöner till Karl VIII och hans hustru Anna av Bretagne. det var väl det äktenskapet, som gjorde att Bretagne kom att tillhöra Frankrike om jag mins rätt.

Abbay Notre-Dame de Fontgombault

2010-01-28T16:05:00.006+01:00

Kära dagbok!

Idag blev det en rejäl och annorlunda utflykt. Hade sett i en bok att det skulle finnas ett kloster drygt 3 mil SO om oss. Det fanns ingen bild på den i boken och den fanns inte bland Garmins miljoner points of interest, så vi hade inte så stora förväntningar.

Inte heller var vädret på vår sida eftersom det började duggregna när vi närmade oss. Vi körde in på en liten avtagsväg och såg så småningom kyrkan bakom träden. Den var stor! Vi parkerade och gick in i ett hus bredvid där vi såg att det lyste och begärde två biljetter. Munken förklarade att det var gratis inträdde så vi gick in genom porten.

Vi kunde höra svag sång inifrån så vi gick mycket försiktigt. Det pågick tydligen en mässa. Det satt några besökare i kyrkan närmast oss. Lite längre fram satt ett femtiotal svartklädda män och längst fram gick gågra vitklädda män fram och tillbaks. De svartklädda såg mest ut som ku-klux klan-figurer, men var uppenbart munkar. Detta är nämligen ett levande kloster.

De vitklädda mässade och ibland sjöng även de svartklädda och även publiken. Det lät väldigt högtidligt och akustiken var fullständigt sagolik.

Kyrkan, som inte fanns i Garmin, visade sig vara något större än Uppsala domkyrka. Byggd långt innan Erik den helige misste sitt huvud vid Upsala källa. Man kan än en gång säga: Frankrike i ett nötskal. Nog finns det kyrkor här alltid.

En titt i infobladet visade att klostret grundades 1091. Kyrken byggdes som vanligt i omgångar. Brann naturligtvis några gånger. Användes som försvarsbyggnad under hundraåriga kriget. Förstatligades under revolutionen och användes som stenbrott. Renoverades. Användes som militärsjukhus under första världsksiget och öppnades så småningom igen som kloster efter andra världskriget.

Och nu stod vi här. Och kunde sedan även gå omkring i den ena halvan av kyrkan. Redan den större än de flesta vi sett. Vi kommer nog igen när det blir varmare!

Fotografier av stora mörka kyrkor blir aldrig bra. Så jag rekommenderar ett personligt besök. Men ibland är det ju händigt att köpa ett vykort, så slipper man hyra en helikopter :)

Den som vill se lite mer så kan klicka på denna franska film, men många spännande bilder:

HÄR

Ny spis i slottsflygeln

2010-01-28T15:27:00.004+01:00

Kära dagbok!

En historisk vecka på slottet. Jag har ju burit in en hel del ved och eldat i vår öppna spis, men jag har ju noterat att värmen ju inte har ökat speciellt mycket. Vi nordbor förstår ju oss bättre på sånt än lokalbefolkningen här. Vi brukar säga att man inte ska elda för kråkorna. Det är man däremot väldigt bra med här. Med en öppen spis, som är drygt en meter bred och ett sånt drag att stearinljsen brinner snett på bordet så far det nog "lite" värme ut.

Men häromveckan så berättade jag lite för slottfolket om alternativa uppvärmningsmetoder och sände även några länkar till välkända norska, svenska och finska producenter, som ju även säljer spisar här.

Nå efter en vecka så dör det upp en fransk leverantör; Godin, som jag jag inte hört om men som nu hållit på i 160 år i alla fall. Säljer många typer av spisar, bl.a. såna som man kan ställa in i en fransk öppen spis, som det ju finns gott om bara på detta slott!

Först sotades spisen noggrannt, sedan satte man in ett rör i skorstenen och sen var det bara att bära in spisen. På bilderna ses den sista brasan i den gamla spisen och den första i den nya. NU märks det när man bär in ved och eldar. Och med de vintrar de har här så räcker den långt. Dvs när det är frost så är det ju vinter. Vi hade en dag vinter igen i början av veckan. Hu! :)

Budgettrams / eller RÅD & TIPS till den som planerar en resa / vistelse forts.

2010-01-23T14:32:00.007+01:00

Kära dagbok!

Så var det då dags för budgetuppföljning nr2. Jag skrev ju tidigare lite om hur vi gör upp våra reseplaner/budgeter.
Det visade sig att det mesta höll sig inom ramarna. Men några avvikelser av betydelse. Den största och POSITIV avvikelse var mat&vin. Vi hade ju gjort en sk noll-budget dvs att vi inte skulle ha några merkostanader. Tidigare har vi alltid haft +10-20% i budgeten. Men för att komma ner till ett totalbelopp, som vi kunde godkänna måste vi göra så :( MEN vi har gått ca 30% under budget. Vilket i klartext betyder att vi per vardag ligger en champagneflaska under budget. I priser här när vi har specialpris :). Hur som helst en rejäl minskning. Och då äter vi ikväll vaktel hade lite hummer, foie gras och ostron i julhelgerna. Äter färska räkor varje vecka osv osv. Vi konstaterade att om vi skulle nöja oss med samma som hemma så skulle vi antagligen halvera vårt vin&matkonto. Det är ju så med vinerna att de vi normalt tar hemma så kostar ju 2-3 € här och då tar vi istället ett "dyrt" vin för 4€!
Sen såg vi även på hela resan och då är det så att från början av februari inleder Easyjet en trevlig tur, som vi kunde ha nytta av. Även det gör att en resa med flyg * 2 blir rejält billigare. Det börjar nu helt enkelt vara 3-4 ggr dyrare att åka bil upp och ner.
En enda punkt har blivit dyrare och det var nog mitt fel. Budgeterade att elen hemma skulle bli billigare när vi är borta, men den blev dyrare. Vi värmer ju nu enbart med el även om vi har längre temperatur i huset.
MEN totalt sett så har en totaltbudget nu i MERkostnad gått ner 1/3 mot den budget vi gjorde inför resan.
Det betyder att våra merkostnader nu ligger på samma nivå som på vår Provenceresa i mitten på 00-talet. Då var det en tio-dagars resa med hyrbil, hotell och två restaurangbesök per dag.
det vi nu vet om framtiden är att om vi vill komma tillbaks nästa höst, så blir hyran enbart marginellt dyrare. Det betyder att merkostanden för 34 veckor ink resor inte skulle bli större än för två vuxna, två barn med nyrbil på en en veckas charterresa.
Och vi har ideer hur vi ska kunna slimma budgeten ytterligare, men detta återkommer jag till i ett senare inlägg.

Resor från Frankrike

2010-01-23T13:59:00.004+01:00

Kära dagbok!

Vi trivs ju bra i Frankrike, som kanske några noterat. Men vi vill ju ibland ändå titta oss omkring lite. Fick ju reda på för julen att Ryanair flyger från Tours, som ju ligger 6 mil norrut. De flyger bara till "London", Marseille och Porto, så vi har ju lite tittat på Porto. Ingen av oss har varit där. Staden är väl mest känd (?) för sitt Portvin. Den har 260.000 innevånare, men 1,2 miljoner ink förstäder!

Nå nu har vi bokat en resa i mars, eftersom de då skulle kosta 15€ plus deras sedvanliga supplimanger. Det var visst 30€ om man ville ha en 15 kg väska. Så vi bestämde oss för att vi ska klara oss med en väska. Jag behöver ju inte så mycket annat än reseklader, joggingskor och shorts :)
Vi ser fram emot ett avbrott i vår slottsvistelse inför påsken! Men det gäller att komma ihåg att skriva ut boardingkortet annars tar de 40€ extra per näsa för det. Alltså MER än för flygturen.

Tur att vi köpte en liten skrivare förra veckan. Har ju lite dragit oss för det eftsrom vi har tre hemma! Förr, förra gången hade vi en skrivare med i bilen, men inte nu i våras. Typiskt.

Tandläkare i Frankrike

2010-01-23T13:44:00.005+01:00

Kära dagbok!

Många små saker händer här i dagarna. Torsdags var Frun till tandläkare. Det var ju en plomb som hade fallit ut och akut måste ersättas. Jag hade ringt den närmsta som talade om februari, som lät långt bort. Sen fuskade jag och for till turistbyrån. De kan ju engelska och brukar ibland hamna att hjälpa oss. Damen ringde och fick napp till nästa vecka. Inte godkänt. Ringde vidare och fick fredag. Efter några nej, så fick hon sen en tid till Loches på torsdag och då insåg jag att det måste tas.
Så vi far nu som en jojo dit.
Frun var inne 13 minuter och det kostade initialt 41 €. Kommer att få lite återbäring ännu på det! Dessutom talade tandläkaren en helt hygglig engelska.
Igår var Frun körandes in till vår by, 3 km bort - för första gången. Hon hade bokat en tid, som kolliderade med mitt löppass! Så hon körde om mig och sen såg jag henne när hon promenerade på stan. Hade lyckats hitta en bra parkingsplats. Och kom hem med en färsk pain. Och vem vet. Kanske hon far och köper bröd ännu en vacker dag?

Bilbesiktning i Frankrike

2010-01-20T21:28:00.002+01:00

Dagarna går... vi far lite hit och dit, men inte några egentliga utflykter. Besöker Chatellerault för att simma. Första gången jag var dit. Hela 3 mil dit. Besöker Loches – en av Frankrikes vackraste småstäder - för att sköta lite administrativa uppgifter. Far till Descartes – som vanligt – för att handla. Och så måste Frun till tandläkare i morgon. Även det till Loches. Men bilder blir det inte nu så här mitt i vintern.
Ja, så var det ju bilen. Den blev ju här över sommaren och borde ju ”kanske” ha besiktigats. Hmpf. Frågade ju redan tidigare myndigheten hemma, som sade att det INTE går att besikta en bil i Frankrike. Ringde (dvs Skypade) riksmyndigheten, som sade att det INTE går att besikta bilen i Frankrike. Kollade lite via ambassadens hemsidor, där det framgick att man INTE kan besikta bilen i F. Skypade Ambassaden, som sade att man INTE...
Skypade en annan ambassad, som sade INTE! Besökte hemsidorna för några föreningar med medlemmar från Norden, där det framgick att man INTE... Mailade en medlem, som skulle veta allt och han skrev att man INTE...
Ja sånt här tar också lite tid. Men jag är ju sån att jag inte tar ETT nej för ett svar. Ibland tar jag inte ens två eller tre är ett svar.
Nåja, började funder på att vi måste lägga franska skyltar på bilen. Det är ju nämligen så att OM det händer nåt så kan det hända att ersättningen blir bara 70% och det är ju inte så skoj.
Så jag for till Mairen, dvs rådhuset i byn och talade / gestikulerade med byråbiträdet. Uppfattade att man först skulle besikta bilen och sen fara till en myndighet i Tours för att få ett papper och sedan få franska skyltar. Alltså. Då KAN man ju besikta utländska bilar.

Så jag ringde försäkringsbolaget och diskuterade. Förklarade att bilen borde besiktas och undrade om de kunde godkänna en besiktning i Frankrike och att vi naturligtvis skulle besikta bilen omedelbart när vi kommer hem. De sade att man INTE... men att OM det går så kan de tänka sig. Jag sade att det borde inte vara några som helst problem....
Idag passade vi på att fara till ett besiktningskontor innan vi for och handlade. Exakt Zero problem. Normal besiktning utfördes utan bokad tid. Tog en halvtimme. Kostade 69€ och vi fick så mycket papper på franska och lapp på fönstret att vi nog åtminstone i god tro kan köra omkring i största delen av Europa. Och besiktningen gäller i TVÅ år! Det är väl antagligen bara hemma det inte duger.
Men som sagt. Man ska inte ta ETT nej för ett nej. Och myndigheter ska man nog inte tro på. De svarade kanske på frågan: ”Kan man besikta en bil i Frankrike så att besiktningen är gällande hemma?” Men den frågan ställde jag aldrig!

Snö igen i Frankrike

2010-01-07T20:41:00.003+01:00

Köra dagbok!

Exeptionell, som fransmännen säger, när det snöra i januari. Men nu har vi snö igen. Kom häromdagen och då dagstemperaturen ligger kring 0 och natten är kallare så försvinner den ju inte. Inte lika mycket som senast, men ca en cm och det betyder att alla gångar är snötäckta.
Var ut och joggade idag på småvägar och där var det ju snötäckt. Hörde ju redan senast att det är mycket ovanligt att snön håller över två dagar så detta måste ju vara rena fimbulvintern för dem. Och de lovar ju inte plusgrader ens i veckoprognosen. Så bara vi får nederbörd så är det snö!
Såg på nätet att de hade fått flera dm i England. Hörde även via en bekant i Lyon att de har 25 cm snö där. Och när vi ser våra prognoser så varnar de för snö lite varstans.
Då är det ju skönt at sitta och mysa framför brasan. Även om ju en öppen spis är allt annat än effektiv, så ger den ju ändå en bra strålningsvärme eftersom det ju är enbart ekved, som vi använder! Och centralvärmen ger grundtryggheten.

Utflykt till Poitiers

2010-01-03T14:16:00.005+01:00

Kära dagbok!

Igår var vi på en eftermiddagsutflykt till Poitiers, som ju ligger sex mil eller en timme SV. Det är centralorten i departementet Vienne, som ligger närmast västerut. Staden är berömd för sina många gamla kyrkor och förts i tur var Baptistière St-Jean eller dopkyrka, som vi säger. I början var det ju så att dopkyrkorna var de viktigaste. Och denna fanns med ”i början” dvs den byggnaden på 300-talet och är därför en av de äldsta kristna byggnaderna i Frankrike.
Den är väldigt liten, vilket ju framgår med Frun som måttstock. Innanför finns både dopfunten i original och moderna fresker från början av 1000-talet!
När vi senare var ute och promenerade så gick vi in i en annan mycket vacker kyrka Saint-Porchaire, som inte ens fanns med i vår guidebok. (Klicka!)
Så småningom kom vi fram till målet för vår utflykt: Notre-Dame-la-Grand. Stadens stolthet och som ofta symboliserar staden trots att de även har en betydligt större katedral. Kring jul- och nyår samt en kort tid på sommaren så lyser man med laserljus på kyrkan, så att man ska kunna se den så som man tror att den såg ut när den var ny och nymålad för niohundra år sedan.
På vintern tänds belysningen, samtidigt som annan belysning släcks mellan 18.00-18.30 och då stod vi där tillsammans med en hel del andra förväntansfulla. De tänder kyrkan sista gången idag för denna säsong. Därför var vi tvugna att bryta vår utflyktspaus!
Det ena fotot visar hur det såg ut sekunderna innan och fotot nedan visar den nästan surrealistiska syn, som vi fick när ljusen hade tänts! Ett mycket fint minne!

Summering av 00-talet

2010-01-01T12:32:00.004+01:00

Kära dagbok!

00-talet var det decennium då vi på allvar upptäckte Frankrike. Efter att ha varit intresserad av matlagning en längre tid – mycket franskinspirerad - besökte vi Bryssel i slutet av 80-talet och njöt av maten och upptäckte att mat är på franska på kontinenten. Läste då lite köksfranska och gick med i en vinklubb. På 90-talet blev det en resa till Bordeaux och några kortare resor i Frankrike.

Andra halvan av 00-talet så besökte vi Frankrike ca 26 veckor innan vi for ner i våras, då det blev ytterligare 11 veckor. Vi upplevde bl.a. en pique-nique i St-Amor i norra Beajolais. Under den resan bestämde vi oss för att fara ner på hösten igen och det blev ca 16 veckor till. Det blev alltså ca 52 veckor i Frankrike under andra halvan av 00-talet. Det betyder alltså var 5:e vecka i medletal. Men det har ju varit i perioder.
-09 var Frun nästan lika mycket i Frankrike som hemma.
Vi inleder det nya decenniet med att vistas någon månad i Frankrike innan vi far hem, så det kommer ju att dröja ett tag innan vi kan säga att vi har varit lika mycket hemma som borta på 10-talet. Men egentligen så bävar vi nog för den dagen och hoppas kanske innerst inne att den inte kommer alls!?

Gott nytt Decennium!

2009-12-31T14:19:00.003+01:00

Kära dagbok och alla "smygläsare"!

Idag blir det ingen utflykt. Var på en promenad i slottsparken. Det är +12 i skuggan bakom träden. Vi har dock sol från en nästan klarblå himmel och en svag varm sydlig vind. Blåmesarna, koltrastarna, ringduvorna sjunger redan för fullt. Här känns med som påsk än som nyår.

Men Champagnen är upplockad från vinkällare och humrarna är kokta och ska bara fyllas innan den sista gratineringen. Foie grasen, kallrökta laxen, romen, osten och tårtan är lättillredd idag.

Men så får det vara ibland!

Och till sist ETT RIKTIGT GOTT DECENNIUM på er alla!

Att fara och handla

2009-12-30T14:58:00.005+01:00

Kära dagbok!

Det har inte blivit så mycket egentliga utflykter på sistone. Men det är ju enligt planen. Vi börjar på nytt efter tjugondan. Men det blir ju att fara och handla i alla fall till stan sju kilometer bort.

På väg dit stannade vi i en liten by med ett fint boulangerie, sk Artisan. De hade ett fint julfönster, som jag inte kunde låta bli att ta ett minne av. Hade beställt smördeg till helgen och köpte även en pain dvs det vi hemma kallar baguette. Ett avlångt vitt bröd, som ju alla går omkring med här nere. Och undra på det. Det kostar 1,02, väger 400 g och är urgott!

På väg från affäreren så körde jag som vanligt inte längs Claise dvs Loires biblods biflod utan över kullarna. Då passerade vi även som vanligt ett slott. Ganska nice. Privat och förbusskyltar. Jag misstänker att det är ett relativt nytt slott. Vid tillfälle, så måste jag nog ta reda på mer.

Men nu får ni se ett foto i alla fall.

Om fyra månader så kan vi åka förbi där L&E! Börjar ni bli nervösa?

Lite tryffelmarknad.

2009-12-28T21:20:00.006+01:00

Kära dagbok!

Vi har länge suktat efter att få besöka vår andra tryffelmarknad och idag var det dags. Vi tog en snabblunch och så for vi iväg i duggregnet. Jägarna hade redan samlats och var på väg ut. Nå hobby skyr inte regn.
Målet var en by vid namn Marigny-Marmande knappt tre mil västerut. Vi körde längs "vår" biflod Claise tills vi nådde Loires biflod Creuse och så småningom körde vi även över Vienne, som ju är nästa biflod västerut innan vi nådde den lilla byn M-M. Körde snabbt genom centrum och såg inget. Vände och kollade broschyren en gång till Datum rätt och ingen tid utsatt. Då måste den ju hålla på hela dan?
Så såg vi en person och sen en bil och antog att det var åt det hållet. Hittade en parkeringsplats och stannade.
Folk kom och de flesta bar på en hel del. En lyckad marknad tydligen. Vi steg ut och gick in. Någon stod och skrubbade det golvet i den tomma salen. En man kom och talade med oss och vi uppfattade ordet "truff" och sade oui, oui. Han försökte förklara att det var stängt!!, men vi uppfattade att han ahde svampar, så vi följde efter honom till bilen, som stod bredvid vår och från bakluckan kunde vi sen få se, dofta och känna på några läckerheter. De kostade 1300 € per kilo, så vi tog inte hela lådan utan valde till sist två små, små, små tryfflar, som kostade 20€. Tur att man har recept från förr! (Här)
På väg hem passserade vi som vanligt ett nytt slott. Det finns liksom en hel del av dem här.
Väl hemma så passade jag på att fota de små raringarna i den lilla ask, som vi satte in i kylen med ägg och tryfflar. Det börjar vara hög tid att sätta in dem nu bara som ett tips ;) . (Det är väl svårt att notera att de smälter väl in på tallriksunderlaget, som vi köpte tidigare här i höstas på en annan marknad! )
Jägarna började så småningom komma tillbaka och det hördes skrål, plopp och sång från festsalen. Utanför låg en liten vildsvinskulting och senare även en ståtlig hjortbock.

Sex korta julutflykter

2009-12-27T20:45:00.008+01:00

Kära dagbok!

Vi skulle inte fara på långa julutflykter och vi höll vårt ord. Men det blev flera små.

1. Förra lördagen var vi på en julmarknad i närmsta byn inom joggingavstånd. Nu var det ju så att det var snö på gräsmattorna och t o m lite på vägen dit, så mer än hälften av utställarna blev hemma. Tog dock ett foto av två unga gubbar. Den mindre har nog töat bort för länge sen.

2. Dagen före julafton så hade vi motsvarande marknad i den egna byn. Först var jag på en joggingtur på drygt 3 mil. Alltså den längsta utflykten under julhelgen! 3. På eftermiddagen besökte vi marknaden. Något fler marknadsstånd än en normal torsdag. Med allt från kläder, ekologiska frön, kött, ostar till ett extra skaldjursstånd. Där sålde de ostron och det var helt klart med mest välbesökta bordet!

4. På juldagen eller på julen, som de säger här var vi på ”utflykt” till slotten, dvs på jullunch. Till huvudrätt blev det vildsvinsstek och till efterrätt var det en mandelkaka med en vaniljsås med vanilj från Martinique. Det ligger ju i Västindien, men är ju en del av Frankrike. Har även sett bananer därifrån. Misstänker att det är fråga om EU-intern handel!
Vinet kom från St-Emilion. Satt lite mer nervös en vanligt med glaset i hand eftersom värdinnan förklarat att glaset var drygt 100 år gammalt och duken var broderad av värdens farfarsmor. Men allt gick bra.
Champagne och infusion (te) med tilltugg serverades i biblioteket före och efter middagen.

5. På juldagskvällen tog vi en tur till de närmaste byarna för att till på de otroligt fina juldekorationerna. Här kan vi se hur det ser ut i centrum av ”vår ” lilla by med ca 1000 innevånare och ett privat hus i nästa by.

6. På annandagen var vi på en kort promenad i parken vid solnedgången. Vi har nu haft sol från en nästan klarblå himmel i tre dagar. Idag var det +8 när vi gick och tittade på de stora träden och slottet i bakgrunden. Snön börjar verkligen kännas historia här.

Jul igen!

2009-12-24T13:50:00.003+01:00

Kära dagbok!

Det är första gången som vi firar julen utomlands. Vi trodde på förhand att det kunde bli svårt att få in stämningen, men det har kanske varit mer julstämning än hemma.
Snö fick vi ju veckan innan då vi var och julhandlade. Vi besökte sedan en lite insnöad julmarknad på lördagen. Dvs mer än hälften av försäljarna uteblev.
En kväll for vi runt för att titta på juldekorationer, som de ju har betydligt mer av här än hemma! Även i byacentret finns massor med julpynt.
Vår julmat hittar vi inte i affärerna, men ALLT annat. Levande krabbor och hummer. Kapuner, pärlhöna, vaktel, får, gris, osv osv osv.
Nu lär det inte bli några större utflykter förutom att titta på juldekorationer innan vi på måndag ska fara på en tryffelmarknad för att hamstra liite inför nyåret.

Men till dess: Ha en Skön Jul!

PS Idag juldagen skiner solen från en klarblå himmel. Vi har +8 i skuggan och vindstilla nu 10.18.

Snö i Frankrike!

2009-12-17T20:48:00.008+01:00

Kära dagbok!

Igårkväll såg jag de första snöflingorna i Frankrike. Idag på väg till affären 3 mil bort såg vi de andra. Kom lite så att marken började bli vitaktig. När vi kom ut var det VITT!

Flaggorna stod rakt ut och vi började köra hemåt. Fransmännen körde plötsligt som sniglar. Kunde köra om dem hur enkelt som helst! Nå, vi har ju allvädersdäcken, som vi satte på när bilen for hemifrån i mars!

Snön föll ner och vi körde vidare. Nån bil i diket, nån bil som stod i nån backe osv, men lite försenade så kom vi hem.

Tog så småningom några bilder. Enligt prognosen borde vi då ha snö nån dag till, men nu i kväll så började det redan töa, så det kanske bara blev en dag. Vi får se!

Budgettrams / eller RÅD & TIPS till den som planerar en resa / vistelse

2009-12-08T09:41:00.008+01:00

Kära dagbok!

Vi får ju ofta frågan hur vi har råd att vara/bo så länge i gången i Frankrike. Men det är faktiskt inte så dyrt, som man kanske skulle tro. Många kanske jämför med en charterresa och multiplicerar detta med antalet veckor. Då skulle vi INTE ha råd.
Vi har ju varit ett flertal gånger till Frankrike under de senaste åren och har utvecklat både budgetmall och –uppföljning och även analyserat var kostnaderna uppstår. Sen är förstås allt en fråga om prioritet.

För den som få lite tips för egen planering, så skriver jag detta avsnitt. För alla andra så säger jag: NÄSTA INLÄGG HANDLAR OM RESAN IGEN!

Bara man tar sig till en katedral, så är inträdet alltid gratis!

Vår första resa detta millennium gick till Provence. (se reseblogg) Vi flög, hade hyrbil, bodde oftast en natt per ställe, åt ute morgon, middag och kväll. Kostnaden var ca 30.000 SEK.
Vi ville fara fler gånger till Frankrike, men vi ville att pengarna skulle räcka till mer. Vi bestämde att nästa gång så bor vi 2-3 nätter per ställe. Och tar små utflykter i trakten – det spar bränsle/tid på mellandagen och under tre dagar, så skulle en lunch & en middag bli sk picnic, vilket innebar på rum/bil/bänk. Detta även för att tänka på vikten. Den GÅR upp om man äter ute två ggr/dag i Frankrike!
Nå, vi klarade av att sänka kostnaderna med ca 20% och förlängde resorna till 14 dagar. Vi var nöjda, men ville mer. Om man planerar picnicarna väl, så kan de bli finare upplevelser än dyra restaurangbesök. Första gången vi besökte Château de Versaille, så åt vi på en restaurang i närheten. Likadan som många andra restauranger. Den andra gången satt vi långt nere i parken med utsikt mot slottet uppe på höjden. DEN picnicen glömmer jag aldrig!
Vi såg att kostnaden för bilhyra var en stor post och skissade på att om vi var mer än tre veckor, så kunde vi ta egen bil med. Då fick vi ju även en krocksäkrare bil än vad man har råd att hyra. Och så kan den stå stilla. Känns lite surt att ha en ”tickande” hyrbil ståendes!
Och så började vi se på hyresalternativ, vilket ju automatiskt gör att man (jag) kan tillreda maten hemma. Många vill tyvärr enbart ha pris * antal veckor, men hälften förstår att sänka priset med ca 35% om man är mer än en månad. Så fråga fem!
Vi for till Bourgogne och bodde nio veckor. (Se början av denna dagbok!)
Kostnaden då blev nästan 3 ggr Provenceresan, som var på 10 dar. Vi räknade då bort vår normala mat hemma och normala bilkostnaderna vi har hemma. Vi hade halverat de extra dagskostnaderna i alla fall. Men jag analyserade vidare. Jag noterade att våra utflykter hade en intressant uppföljningsprofil. Kostnaderna bestod av inträde, bränsle och mat, men det visade sig att högst 15% gick till inträde och minst 60% gick till mat. Så egentligen for vi ut och åt och var på samma gång och besökte något.

Att besöka St-Savin, som finns på UNESCOS världsarvslista är gratis!

Så inför nästa resa så bestämde vi att det fick bli picnic vid tre av fyra besök. Då hyrde vi på två ställen; Loire & Languedoc. Nio veckor igen, men vi fick ner kostnaderna ytterligare med 15%. Så nu låg vi ungefär på 2 * Provenceresan (10 dar).
Vi analyserade på nytt inför vårens resa och noterade att själva flytten inom Frankrike kostar en rejäl slant. Landet är stort. Så vi bestämde att hyra i Beajoulaise och Loire. (Öst & väst). Och att vi endast skulle ut och äta två gånger under hela resan. En lunch och en middag motsvarar nämligen en veckohyra. Vi gjorde vår prioritering. Vi har ju ändå märkt att maten (råvarorna och vinet!) är så mycket bättre än hemma, och med mig som har mat som hobby så är det ju bara ett nöja att tillreda en huvudrätt och lägga till en paté/sniglar/ostron till förrätt och ost och bakelser. Vi skar 40% från den föregående 9-veckorsresan. Dvs ca totalt 50% från den första nioveckor-resan. Dessutom höll vi budgeten så bra att vi kunde förlänga resan till 11 veckor INOM ramen för den ursprungliga budgeten. Hur ofta ser man offentliga budgeter hålla så bra?
Nu låg vi ca 1,5 ggr högre på vår 11 veckors-resa än vår 10-dars Provenceresa.
Mellan tummen och pekfingret så skulle jag säga att vi låg på ungefär samma nivå, som två vuxna + två barn, som far två veckor på charter och hyr bil en vecka.

När det gäller att budgetera så har vi kommit till att denna mall fungerar bra:

+ Resebiljetter
+ Resemat
+ Utemat, under vistelsen
+ Vägavgifter, parkering
+ Inträden
+ Souvenir & shopping (för oss liten post!)
+ Övrigt (ska vara liten)
+ Hyror
+ Resebränsle
+ Där-bränsle
+ Mat & vin (på resan) ___________
Total kostnad
- Hemma mat&vin
- Hemma-bränsle _____________
Extra kostnad:
Och om man är längre tid:
- Vatten, el, värme, TV, internet etc, som sparas för att man inte är hemma.

Ger EXTRA KOSTNAD med beaktande av normal mat, vin, bränsle och minskade kostnader i form av mindre el, vatten etc hemma.

Inför vår nuvarande vistelse så gjorde vi en ny kalkyl. Priset blev verkade högt, men så började vi komma på att vi kunde sparade en hel del mer genom att vara borta en längre tid. Så vi började räkna på minskad vattenförbrukning, elförbrukning, sopor etc. Så bestämde vi oss för att stänga det som gick: TV, parabol-TV, internet, snöröjning (!) osv och vi kunde skära ytterligare 40% från får första budget för denna resa.

Vi har ju turen att ha svampar, som bobby och det är gratis!

Tidigare har vi haft ett tillägg på mat&vin, pga patéer, ostar, bakelser osv, men denna gång bestämde vi oss för att inte ha något tillägg. Det är tufft eftersom jag fiskar en del vid stranden. Vi köper hela rådjur & får osv.
När det gäller utflykterna så räknar vi med en längre och en kortare utflykt per vecka och så en ”utflykt” då vi handlar lite. Hemma har vi ju i praktiken bara ett ställe att fara till, men här finns det många, så redan det innebär en omväxling.

Så vår totalbudget ligger nu på ca 1,5 gr vår tio-dagars resa. Skulle gissa att den motsvarar kostnaden för två vuxna + två barn som far två veckor på charter. Utan hyrbil och minimal shopping. Men i vår budget så kan vi bo vi 34 veckor på ett slott i Loiredalen. Det kan hända att det blir en kortare vistelse - men då blir den ju ännu billigare!

Vi har nu gjort vår första uppföljning på denna vistelse. Inträden ligger något över budget, men bränsle och framför allt mat & vin ligger under! Så totalt sett ligger vi under budget! Vid våra uppföljningar så beaktar vi självfallet även lagerförändring (läs vinkällaren växer).

BUDGETTIPS inför resa / vistelse.
1. Titta efter vad tidigare resor kostat.
2. Gör en budget med tillräckligt många specifikationer, både för själva resan och vistelsen.
3. Kolla vad som ingår i hyran och få ner priset vid längre vistelse.
4. Sätt ett tak.
5. Prioritera.
6. Gå igenom den tillsammans.
7. Släng ”kosta vad det kosta vill”-mentalitet och ”nu är vi på semester”-attityd!
8. Gör uppföljning med jämna mellanrum.
9. Gör en slutlig genomgång och spara lappen!

Bon voyage!

PS. Det är trevligt att blogga om en resa. Man minns mycket mer av den och så, ja det är åtminstone med blogger helt gratis!

Budgetuppföljning 2, med positiva nyheter!

Château d'Amboise och liten marknad

2009-11-27T13:40:00.005+01:00

Kära dagbok!

I lördags var det dags för en liten åktur efter svininfluensa vaccineringen! Vi hade ju planerat att fara på en vinfestival till Amboise. Kvällen innan så märkte jag att festivalen var på fredag, så vi valde att skippa den. Istället hittade jag en gourmandmarknad i Bléré, som ligger en mil söderut och allstå på väg till Amboise för oss.
Inte hade vi ju tänkt köpa så mycket, men några svamp-(!)korvar och lite vin kom vi ju hem med i alla fall. En vinodlare från Cahors, som ligger söder om Bordeaux hade tagit sig vägen förbi. Han sålde sitt vin för 6€ per flaska och 16€ för en 5 liters bag, som vi naturligtvis köpte. De verkar ju ha rejäl bag-rabatt åtminstone!
Så körde vi vidare till Château d’Amboise. För några år sedan passerade vi slottet, men hade då inte tid att besöka det. Nu med facit i hand så hade vi nog haft, för det är nog ett slott som man / vi / de som var där besökte på ca 45 minuter. Vi kom nämligen in först 14.00 efter lunchen och många gick bort redan före oss och vi var där ca 45 minuter.
Slottet ligger högt uppe och ser majestätiskt ut på håll vid Loirefloden och även om mans er det från den lilla staden. Men ovanför alla ringmurar så finns det mest en stor trädgård, vilket ju var bra ifall man blev belägrad, och sen ett slott, som nu mest innehöll tomma rum. Några få var möblerade och av dem var flera från 1800-talet då kungadömet ju återuppstod igen.
Slottets glanstid var ju från 1400- och 1500-talet då de franska kungarna bodde där i flera generationer. Bl.a. Frans I, som ju regerade i början av 1500-talet och som lät bygga ex. Chambord bodde där som barn och kung, liksom hans barn och dit kom även den legendariske Catharina de Medici, hans svärdotter, blivande drottning och drottningmoder till fyra av Frankrikes kungar.
Frans I krigade ju mot Italien i många omgångar, men tog sedan både sonhustru, och renässansstilen och även Leonardo da Vinci med sig därifrån. Utbyta på många plan så att säga. Vi kunde därför även besöka den kyrka där Leonardo ligger begraven. (syns på två foton) Han hade en liten tavla med sig och den kan numera beundras på Louvren. Vi kallar den Mona Lisa.
Med Catharina kom även parfymen och gaffeln till Frankrike. Parfymer användes först för att parfymera handskarna, som luktade för mycket av de djur de var gjorda av. Senare användes den även utan handskar!
Så utan Frans I och Catharina, så hade nog Frankrike sett annorlunda ut. Tänk utan parfymer och gafflar!
Nå, slottet är stort och imponerande, men vi gjorde nog ändå rätt i att tidigare på våra resor i trakten prioritera andra slott. Det finna nog fler som är mer sevärda än detta, trots att det är ett av de få kungliga slotten.

Vaccinering mot svininfluensa i Frankrike

2009-11-19T20:26:00.005+01:00

Kära dagbok!

Det kan tyckas att vi inte gjort något på sistone. Det är helt fel. Men vi har inte gjort några normala utflykter. Vi har försökt få tag i vaccin mot svininfluensan. Inte helt lätt. Tar lite tid...
1- Först försökte vi fråga på apoteket, men fick höra att det är på särskilda platser. Inte visste apotekaren heller när de skulle börja.
2- Så vi for till grannstaden och for in på Mairen /Rådhuset och frågade efter sjukhus. Fanns inget där men två mil bort fanns det. Och så fick jag en broschyr över läkare i trakten.
3- Vi for till den närmaste, som var stängd eftersom det ju var tvåveckors höstlov.
4- När lovet var slut så ringde jag, men damen förstod bara franska!
5- Så jag körde dit igen – lättare att snacka med armarna! Hon sökte i en massa papper och hittade ett tel.nummmer till Loches, som ligger fyra mil bort.
6- Jag for hem och ringde dit. Den tredje var kommunicerbar på engelska och förklarade att vaccineringen började på torsdag.
7- Vi for dit på torsdag. Platsen verkade ödlig och tom. Så småningom hittade vi ett kontor dör de förklarade att de nog hade vaccinering men klockan fyra och endast för fransmän. Ja det förklarade de ju naturligtvis på franska. Borde alltså ha frågat när och för vem!
8- Så vi for till sjukhuset, som låg ett stenkast därifrån. Efter att ha försökt diskutera med växeldamen, så hamnade vi så småninom till akuten. Själv misstänkte jag att vi var på väg till intensiven. Hon oss namnet på Securite de Sociale och visade på en karta var i centrum de skulle finnas.
9- Vi sökte och var in på en märklig gård, men ansåg att det var fel.
10- Jag gick in till en resebyrå, men damen där var i te från stan så hon visste inte.
11. Då gick jag över till turistbyurån, som visserligen hade stängt, men jag såg att det rörde sig där inne. Så jag fick reda på att vi hade varit på rätt gård.
12 Vi gick tillbaks och hittade trappan och en skylt och märkte att de hade öppet alla dagar utom torsdagar. De hade bara lunchstäng 12.00 – 13.00, vilket är lite i Frankrike. Vi stod dör 12.30 på en torsdag. Nå lätt att minnas. Vi var där fel tid och fel dag!
13- Vi for hem och funderare. Inte lätt! Vi borde ju kunna få vaccinet. Borde vi köra en dag till. Eller. Nej. Jag bestämde mig för att ringa ambassaden för att höra. Förstod att det kunde vara svårt, men att vi kunde höra via vår Maire. (Dvs ett rådhus, som finns i varenda bycentrum i Frankrike).
14 Så jag for dit och det visade sig att borgmästaren i byn, helt enkelt var vår apotekare. Han skulle försöka få ett papper åt oss.
15 Jag for för att hämta pappret, men han hade ännu inte fått tag på personen, som var ansvarig för vaccineringen i departementet.
16 Så for jag igen och fröken vid disken förklarade vänligt på franska att det inte gick för sig att få vaccinet eftersom vi inte var franska medborgare. Jag svarade faktiskt lugnt att vi då kontaktar Bryssel eftersom vi har rätt till detta som EU-medborgare. Hon beklagade och jag gick ut. Men som sagt. Man ska ju inte ta ett nej för ett svar. Framför allt inte från en dam.
17 Jag ringde ambassaden på nytt. Fick info om att man borde ha nånslags ”bon de vaccination” för att komma fram. Alla skulle få det Frankrike, men kanske vi kunde få det via en läkare, som såg OCH FÖRSTOD vårt europeiska sjukförsäkringskort.
18 Så jag for tillbaka till den första läkarstationen på nytt. Sekreteraren öppnade och jag försökte på min mikrofranska förklara att det sk-t sig i Loches och att vi borde får en som jag uppfattade som Bond de vaccination. Inget problem. Jag skulle komma och träffa läkaren dagen efter 8-10 utan tidsreservation, som jag förstod ”sans randevous”.
19 Kör dit igen 9.00 och hamnade att sitta i ett väntrum i en dryg timme innan det var min tur. Läkaren talade noll engelska, men jag försökte förklara situationen och han plockade fram ett brev och visade vart jag skulle far i Loches. Försökte gestikulera att jag varit där och så småningom tyckte jag mig uppfattade att han förstod och då riktade han två fingrar mot sin tinningen och ”tryckte av”. Om han visade att han / jag / de borde skjutas / var galna är jag inte ännu helt säker på. Men jag fick två papper och han nämnde bon vaccinatioon och europienne. Jag gick ut från mottagningen med lika glada steg, som de som fått en biljett till slutaudition i Idol!
20 Sen var det bara att fara till turistbyrån och be dem ringa det ursprungliga tel-numret till Loches för att höra sig för när de hade vaccineringen och vem som kunde komma. Det var två gånger i veckan och för den som hade en ”bond de vaccination”. Idag!
21 Så vi for fyra mil till Loches än en gång och efter ett ha fyllt i några papper, som vi nog inte förstod mycket av. Antagligen avstod vi (liksom alla andra) från alla skadeståndskrav pga biverkningar av vaccinet. Inom en timme fick vi vår första spruta. Och så skulle vi dessutom få en till efter tre veckor.
Så efter 21 besök / telefonsamtal så fick vi vårt vaccin mot svininfluensa. Hoppas att vi inte fick den vanliga influensan eller nåt annat skräp på kuppen!.
Men på vägen hem fick vi i alla fall direkt se en väldigt vacker solnedgång och en molnfri himmel när vi körde högst uppe längs en ås.
Men så småningom så kom jag underfund med hur de kallade svininfluensan. Jag försökte ju med ”porc influensa”, men det verkade ju inte fungera. Men A/H1N1 är knepigt. H är ju stumt i franskan. Men på turistbyrån så hörde jag än en gång det märkliga ”asch-ljudet” och insåg att H nog heter ”sch” på franska. 1 är ju ”ön” och N kan vara ”en”. Och då blir det det märkliga ”a-sch-ön-en-ön! På 0,2 sekunder! Låter ju minst sagt annorlunda än A H 1 N 1 .
Mer som en nysning!
Sen kan man ju tycka att detta var mycket besvär för ingenting. Jag ser det så här. Jag är dålig på franska, även om privatläkaren idag faktiskt som den första någonsin sade att jag talar bra franska , och det tog oss som friska 21 samtal och besök för att hitta och få vaccin. Hur många telefonsamtal och besök tar det när man ÄR sjuk? Om jag blir sjuk så är det Frun, som kan ännu mindre franska och som aldrig ens kört bil i Frankrike, som ska försöka hitta till ett sjukhus. Nä. Hellre 21 tel/besök som frisk än ens 10 som sjuk!
Sen har jag ju även lärt mig lite nya franska ord. Men man kan ju fråga sig när man ska ha nytt av ord som vaccin, risk, grupp osv ?? Som ju faktiskt är ungefär samma sak på franska!
Men staden Loches och dess vackra vyer börjar nu i alla fall vara bekanta för oss och läsaren av denna dagbok!

Poitiers och Vapenstilleståndsdagen

2009-11-11T14:12:00.007+01:00

Kära dagbok!

Idag firar vi Vapenstilleståndsdagen till minnet av första världskriget. Man har alltså inte flyttat datum, kanske på grund av att så många fler dog i det kriget.
Denna dag är alltså det mesta stängt, åtminstone på eftermiddagen. Det flaggas på offentliga byggnader och på minnesmärken. Man går i ceremonier och håller känslosamma tal. Och man lägger ner kransar. Och så håller man fågeljakt på slottet. Vi var på en rätt så värdelös svampjakt, i en annan skog!
Igår var vi till Poitiers 6 mil åt SV. Inte så känd i Norden, men tre viktiga historiska slag har utkämpats i närheten. Bland annat Besegrade Karl Martell (hammaren) morerna 732 i det nordligaste slaget de varit med om. Det blev vändpunkten och de drog sig ner till Iberiska halvön för att vara där ytterligare 700 år. Av någon anledning har han fått ge namn åt många Cognacar.
Poitiers är en lite större stad dvs med ca 85.000 innevånare. Det betyder som vanligt problem med parkeringen. Det finns få platser och de flesta är lite i mindre klassen om man säger. Hittade dock rätt snabbt en plats. Såg lite liten ut, så jag stannade och gick ut. Det skulle nog gå tyckte jag, men bedömde att det skulle vara bättre att Frun gick ut och hjälpte till lite. Efter lite ricklande och racklande så var jag inne i parkeringsfickan. Kunde inte låta bli att mäta avståndet efteråt. Jag hade 10 cm till godo bakåt och 17 cm framåt. Och det lär inte ha tagit i. Tyvärr stod bilarna kvar när vi skulle fara, så det blev lite ricklande igen...
Vi gick först till Palais de Justice. Ett gammalt palats från 1100-talet, som ägts av bland annat Richard Lejonhjärta. Det lär ha varit i det palatset, som Jeanne d’Arc blev dömd att utlämnas åt engelsmännen. Salen var väldig, men det som imponerade mest på mig var nog de tre öppna spisarna i kortänden. Jag har i alla fall inte sett något liknande!
Så gick vi in på en bar för att ta ett glas vin (läs besöka toaletten), men de hade inte ett vin från departementet, så vi gick vidare och hittade senare en toalett i deras enorma varuhus. Frun hittade även något annat, men jag blev ju utan vin!
Så gick vi in i Notre-Dame-la-Grande, (se foto utifrån) den gamla kyrkan, känd redan från pilgrimstiden då vandrade till Santiago de Compostela. En mycket speciell kyrka med ännu häftigare målningar på pelarna än i Saint-Savin. Även en statygrupp föll verkligen i ögonen. Personerna var i naturlig storlek men vad jag kunde se klädda i renässanskläder och var vacker färgade och väldigt levande.
Så vandrade vi genom staden, dvs 600 meter, till deras katedral St-Pierre, som även den var från 1100-talet. Där hade de en jättestaty med Petrus där han sitter med sina nycklar. Poitiers är annars platsen för de äldsta kyrkorna i Frankrike. Det finns flera med anor från 300-talet då fick sin första biskop. De besöker vi senare.
Katedralen var stor och öppen, men lite för mörk för fotografering.
Så gick vi tillbaks till bilen och hittade en mängd spännande gågator längs vägen. Några bakelser och vackra tygservetter hamnade jag att bära så småningom.
Vi fick även en hel del info från turistbyrån, som skall studeras. För detta är ju vår närmaste storstad och vi kommer nog hit fler gånger under vår vistelse.
Igår kom temperaturen inte upp i tio grader och fransmännen hade tagit på sig mössa, halsdukar och tjocka ytterrockar. Jag hade inte något av detta eftersom jag trodde att det skulle bli +14.

Till Saint-Savin

2009-11-05T14:56:00.008+01:00

Kära dagbok!

Igår bar det av till den gamla klosterkyrkan Saint-Savin, som ligger vid stranden av floden Gartempe. Från vårt håll va 5 mil söderut. Redan utanpå är kyrkan imponerande. Tornet är ca 80 meter högt och till vänster ser man de gamla munkbostäderna. De klassiska klostergångarna förstördes tyvärr under revolutionskrigen.
Kyrkan placerades här eftersom Savin och hans bror ljöt martyrdöden på platsen på 600-talet. Kropparna återfanns på 800-talet och då påbörjades de första byggena under Karl den stores tid.
Mest känd är kyrkan för sina takmålningar, som är helt nyrenoverade. Takmålningarna anses vara bland de främsta i Europa. Det finns även en kopia av dem på ett museum i Paris.
Kyrkan finns med på UNESCOS världarvslista.
När vi kommer in i kyrkan efter lunchstängningen så kommer ännu ljuset vackert in och de nymålade pelarna och takmålningarna syns i sin rätta dager. När vi går in en sista gång efter att ha sett en video om restaureringen och vandrat i klosterträdgården är ljuset redan ett helt annat.
En upplevelse av detta slag är svår att förmedla via några ”frimärken”, men det går som vanligt även att klicka på bilderna för att se dem lite större. I en romansk kyrka är det vanligen endast kapitälen (övre delen av pelarna) och taket, som är de enda som utsmyckats. Utsmyckningen gjordes ju inte för människorna utan för någon som kunde se det hela uppifrån!
Om man sen övergår till helt jordiska ting, så är temperaturen nu kring +15 dagtid. Frost har vi inte haft på länge. Regnat har det gjort lite, så vi hoppas på mer svamp.

Brahms requiem i Saumur

2009-11-02T14:29:00.006+01:00

Kära dagbok!

Den första november är alla helgons dag i Frankrike. Varje år. Oberoende vilken veckodag det infaller. Hemma har ju helgen sedan länge flyttats till lämplig helg, liksom midsommar osv. Snart är det ju bara julafton som inte flyttats till helgen.
I år inföll alltså allhelgona på en söndag, dessutom samma helg som i norden. Nästa år kommer de att firas olika veckoslut.
Om man, som vi tycker om klassisk musik så lönar det sig att hålla korpgluggarna öppna kring den helgen. Det gjorde vi i onsdags när vi besökte slottet Monteuil-Bellay. I kyrkan kunde vi hitta info om att de skulle uppföra Brahms tyska Requiem i en kyrka i staden Saumur lite länge norrut. Vi hade ca 1:15 körväg från vårt slott till staden Saumur. Runt staden finns även ett vinområde med samma namn.
Vi körde största delen mot NV längs Vienne, som är en biflod till Loire. Vid Champigny kom vi till Loirefloden. Där görs de bästa rödvinerna i Anjouområdet, som Saumur hör till. Tyvärr hann vi inte med annat än att kasta de sk getögonen på rankorna, som stod gulnande längs landsvägen i kvällsskymningen.
Vi kollade förstås in Château de Saumur innan vi styrde kosan mot kyrkan, som låg lite längre upp från Loirefloden. Slottet har vi planerat in att besöka senare. Kyrkan var en kyrka i romansk stil från början av 1100-talet.

När vi kom in – efter vissa parkeringsproblem – så var kyrkan redan nästan full, så vi hamnade rätt långt bak i den grupp vi reserverat biljett för 15€.
Men med en orkester från Ryssland på ca 75 personer och två lokala körer, vilket gjorde att det var ca 200 som sjöng och spelade, så hörde vi nog riktigt bra ändå.
Basen Florian Westphal och sopranen Laurence de la Morandìere hördes nog även de mycket bra i hela kyrkan!
Solisterna hördes bara i två stycken. Sopranen därför att hon fick sjunga extranumret dvs sin del en gång till. Brahms requiem är nämligen huvudsakligen ett verk för orkester och STOR kör.
Kvällen inleddes med att orkestern fick presentera sig i två längre stycken och avslutades som sagt med sopranens extranummer. På detta sätt tog blev konserten nästan två timmar lång, så man kan nog gott säga att vi fick valuta på pengarna.
Brahms requiem i sig är alltid ett fantastiskt stycke. Om man bara lite är intresserad av klassisk musik eller körmusik, så är det nog väl värt att lyssna till. Även om det ju är en dödsmässa så är många delar både livfulla och nästan rockiga i sin karaktör. Vi har ju en CD-version, men att kunna höra till en live version med ca 200 mycket skickliga solister, orkestermedlemmar och körmedlemmar är ändå både minnesvärt och underbart.

Detta är ett verk, som mår bra av att höras på lite högre volym så att säga. Hemma är det ju oftast så att Frun vill ha ”ett knäpp lägre” på volymen, eller så kan man ha grannar som kan klaga. Men i kyrkan så var det full volym, så att säga.
Vi har fått vänta på att höra klassisk musik i Frankrike. I våras hittade vi ingenting. Men denna helg fick vi två underbara och väldigt olika musikupplevelser, väl värda både sekinerna och sammanlagt ca fyra timmars körning.
En intressant kuriosa för oss är att vi hört samma stycke i Stephansdomen i Wien för 12 år sen. Vackert namn på kyrka föresten! Staden heter Vienna på engelska och nu körde vi största delen av vägen längs bifloden Vienne.

Barockkonsert på Château d'Artigny

2009-11-01T12:43:00.010+01:00

Kära dagbok!

Igår var det dags för den första konserten. Då bar det av en timme norrut till Château d’Artigny, ett hotell-chateau byggt så sent som 1912-1930 i nyklassisistisk stil dvs fullständigt symmetriskt. Till slottet hör en liten park på 25 ha.
På slottet kan man övernatta i mycket trevliga rum för ca 200€ per natt. Då har man även tillgång till gym och cykel. Vill man ha en helikopter måste man dock betala lite extra.
De har flera restauranger och drygt 20.000 viner i källaren. Den äldsta Armagnacen lär vara från 1886.
Ute finns en uppvärmd pool, som dock stängdes för säsongen igår. Om man vill så kan man även promenera till Indre och fiska. Att man får någon fisk vågar jag inte garantera.
Vi anlände i god tid till konserten, så att vi kunde gå omkring och se på de olika oerhört vackra utrymmen de hade. I vårt konsertpaket i gick även en cocktail, som även visade sig innehålla en hel del tilltugg. Mer om detta i min matblogg.
Konserten i sig var en liten intim tillställning med ca 150 besökare. Vi satt i solfjäder runt den lilla estraden där de fyra uppträdande stod. Hela tiden två vilonister, förmodligen ett äkta par. Oftast även en man på cembalo, som var gift med sopranen, Eva Kiss, en lång gracil dam, som ursprungligen kommer från Holland.
Kortet togs efter konserten i baren. Bakom sopranen finns hyllan med Armagnacer. Den äldsta från 1901.

Vi fick avnjuta ett omväxlande program med musik av Händel, Scarlatti, Bach och Monteclair. Tyvärr var sopranen med bara under halva programmet, men vi fick i gengäld två fina extranummer av Scarlatti. Det märktes nog väldigt tydligt att en sopran har betydligt säkrare scenvana än violinister och cembalospelare.
Hemma har vi mest lyssnat till instrumental musik av honom, men hans vokalmusik var väldigt mjuk och finstämd.
Sedan var det bara för oss att fara hem i duggregnet. När middagen kostar 80€ per person, så får vi nöja oss med att bo på ett mindre slott och tillreda maten själv.

I marknadsföringen av middagen nämndes levande ljus, men det har vi ju alltid på fredag-lördag-söndag och dessutom i en kandelaber.
Men vi var i alla fall mycket nöjda med vår lilla utflykt.

Till Montreuil-Belley

2009-10-31T14:50:00.009+01:00

Kära dagbok!
Igår var vi till Château de Montreuil-Bellay, som ligger högt uppe på en kulle brevid floden Thouget, som är en biflod till Loire. Staden med 4000 innevånare ligger en timmes körväg NV från oss i Saumurområdet.
Vi besökte först barockkyrkan, som ju var öppen även under lunchen.
Klockan två öppnades porten till slottet och vi kunde börja med en promenad i borggården. Slottet omges av en ringmur med 13 försvarstorn. På platsen hade även romarna byggt ett försvarstorn, men detta påbörjades 1065 även om det mesta av det man idag kan se byggdes på 1400-talet.
Vi hade en guidad visning med ett häfte på engelska tack och lov! Vi kunde gå omkring och se på allt från kök, matsal, salar, sovrum, vinkällare. Väldigt snyggt och prydligt och stället hade ju en fantastisk utsikt med floden nedanför. Flygfotot är lite fusk eftersom det är taget av en affisch, men det ger en fin bild av hur helheten ser ut.
En mycket trevlig utflykt. Fransmännen är (var) nog bättre på slott än på vattenmarker!
På lördag far vi på en konsert med Bach, Händel, Vivaldi, Marcello m.fl. till Château d'Artigny.
På söndag far vi till Saumur för att lyssna till Brams requiem. Vi har hört det en gång tidigare för många år sen i Stephansdomen i Wien (Vienna). Nu kommer vi att lyssna till den en stenkast från Vienne, som är en biflod till Loire.

Bilderna klickbara som vanligt.

Brocante i Sainte-Maure de Touraine

2009-10-26T12:37:00.004+01:00

Kära dagbok!

Så var det dags för vår första Brocante på denna resa. Vi lärde oss i våras vad det var. Skulle väl kallas loppis hemma, men här har de något som de kalla marché des puces, vilket ju blir loppmarknad. Nå, skillnaden är väl inte så stor. Den hade även ett tillägg i namnet: Vide-Grenier.
Enligt ordboken betyder det tom – vind/loft/höskulle. Och nog hade de tömt det ena och det andra!
Marknaden var i byn Saint-Maure de Touraine, som ligger tre mil norrrut. Orten är ju mängd eftersom den gett namnet åt en AOC-Getost, som vi ju haft några gånger.
Högst upp och mitt i ligger deras stora kyrka och kring den hade de marknaden där de sålde allt mellan himmel och jord.
Vi köpte inte franska böcker, bildäck, lampglas, dockor eller barnkläder.
Men vi var ju lite på jakt. Om man kommer per flyg och kan ta sex kilo utöver motionscykeln så är det lite knepigt. Man kan ju köpa i vanliga affärer, men då är det dyrare och man måste sen ta hem dem. Hur? Men det man köper på en brocante, så kan man lämna kvar!
Så vi köpte tre ytterjackor. Några vinglas, eftersom vi lyckats slå sönder ett av de tre vi köpte i våras. En ostronöppnare, som faktiskt saknas i vårt kök här, för ovanlighetens skull. Men den ska med hem. En verklig fransk souvenir. Så passerade jag en tavla med bl.a. rapphöns och den kändes aktuell! En slips från Paris tyckte jag kunde vara värd 50 cent.
Sen blev det att släpa en matta, eftersom vi inte vill sitta direkt på stengolvet, vilket här anses normalt.
Mest tur hade väl Frun när jag råkade få syn på en jättesnygg ljus innejacka. Den visade sig vara handgjord. Jag tyckte att den kunde användas på nyårsafton – var som helst. Försäljaren förklarade att den var använd bara en gång. På ett bröllop. Och visst man kunde även köpa brudklänningen om man behövt. Men den kan vara lite svåranvänd. Men märkligt att man säljer den för 5€ istället för att själv använda den fler gånger?
Sen hittade jag även ett par svarta eleganta vinterstövlar åt Frun. För 3€. Helt nya!
Så på ett varv så hittade vi ungefär så mycket som man orkar bära och sen var det bara att försöka hitta bilen, som vi ju hade parkerat nere på andra tvärgatan nedför gatan med de grå stenhusen... Dessutom började det bli varmt och i bilen visade mätaren sedan att det blev +18 även i går.

Byn, Portugal och Guillou

2009-10-24T10:36:00.004+02:00

Kära dagbok!

Nu börjar simningen kännas passé, även om det igår var +17 och jag inte har kollat bassängen på ett tag. Istället så fungerar ju joggningen och cykling i solen bra!

Har kanske inte skrivit så mycket om centrum i vår by. Orsaken är enkel. Det finns inte så mycket att säga. Där finns ett försvarsslott från typ 1100-talet, som vi inte ännu besökt, men som finns i vår januariplan. Sen finns ett apotek och turistbyrå, där de kan engelska! Tack och lov! Frun köpte föresten sitt influensavaccin där och jag fick debutera som sjuksyster.
Så finns det ett fint litet boulangeri och en livsmedelsaffär, som man far till om man glömt nåt under shoppingturen till byn 7 km bort. Sen finns ett charkuteri. Riktigt bra, även om vi ju köper det mesta på stormarknaderna.
Sen har vi ju vår marknad i centrum varje torsdag. Vi är inte så flitiga besökare.
Sen är det väl en frisersalong, blombutik och som sig bör TVÅ restauranger. Var de får sina kunder kan man nog undra över. Men så ser det ut kring kyrkan, som ju naturligtvis står mitt i byn.

I veckan var vi på svarsvisit till våra lokala vänner från den höga nord. Vi var bjudna till 12.00. När vi kom så var bordet redan serverat och vi kunde direkt inleda med aperitifen. Just då tänkte jag, att det här bör ju gå snabbare än då de var till oss, eftersom vi ju redan i våras gjorde husrundturen.
De ska ju som sagt fara till Portugal över vintern efter att ha bott några år i Loire. De kom då från Spanien med en personbil, men nog hade de en hel del med sig. Vi kunde bland annat fingra på två stenar från Berlinmuren, som värden hackade ut med hyrd hacka för snart tjugo år sen. Vi förevisades även ett fantastiskt broderi, som gjorts av några Nordkoreaner, och som de fått av en vän då de bodde i Moskva för många år sen. Ja, nog skulle man vilja se när de packar inför sina flyttningar!
Nå, efter mat och en tårta, som smalt i munnen och försvann från bordet, en del utbyte av livserfarenhet och anekdoter, såg jag plötsligt att klockan var halv sex. Ojdå. Snart är det ju middagsdags! Det blev lite slutdiskussioner men lite efter sex så kunde vi fara iväg. Med en inbjudan till att komma till Portugal vid Nyår!
Ojdå. Det är ca 170 mil dit. Och vi kan ju inte heller språket. Först tänkte jag nog att det är inget som vi nappar på, men så småningom så kom ju våra vanliga tankar fram: ”Man måste ju ta chansen när den kommer”.
Vi har ju planerat att göra någon utflykt; Bretagne, Lourdes, Champagne, Paris med operan, ..eller så. Vi bor ju sju timmar från hela Frankrike - utom Provence. Vi hoppas ju att vi nångång igen kan vistas i Frankrike nån vinter, men kommer vi då att känna någon i Portugal? Och nu har vi inte egna husdjur, för första vintern på över tjugo år. Så - vad ska vi göra? Jag skojade med värdinnan när vi for och sade ändå artigt till slut att, kanske vi kommer med en påse ostron och en Champagne. Ja, tusan vem vet...
Väl hemma var det bara att packa upp efter handlandet, som vi gjort innan besöket och att tillreda middagen. Tack och lov hade jag planerat med hela räkor, bröd, crème fraîse och citron. Osttallriken och chokladpralinerna var inte heller så knepiga. När vi sen ätit och diskuterat färdigt – eller kommit några steg framåt i alla fall - , så hade vi suttit drygt nio timmar vid matbordet på en dag. Börjar kännas som vi skulle vistas i Frankrike.

Nu har jag i alla fall tragglat mig igenom Jan Guillons självbiografi.
Få böcker har fått mig att gäspa så många gånger.
Boken om Kristina var intressant och gav en delvis annan bild av drottningen än den lilla jag fått i skolan. Sen läste jag ju Magdalena Graafs självbiografi, som ju ändrade den lilla bild jag fått via tidningarna hos frisören med 180 grader. Bilden av Guillou ändrades inte märkbart, även om en del detaljer tillkom.
På pärmen ser man att han sitter framför en skrivmaskin, vilken jag redan visste från ett reportage från hans skrivarlya. Sen ger han ju ut böckerna på ”eget förlag”. Jag tror att dessa faktorer förklarar till största del varför boken (böckerna) blir som de blir.

Jag han skriker ju nästan efter en recensioner och det ska han få!
Han skriver allstå allt på vanlig skrivmaskin. Korrigerar och skriver igenom en gång till. Intellektuellt imponerande, men inte alltid så bra resultat.
Att ha eget förlag betyder antagligen att han inte har någon lektör, som kommer med kommentarer/krav. Och så kan det ju vara så att ingen av hans vågar säga att kejsaren är naken.
När jag började på boken så gäspade jag säkert två gånger er sida de första hundra sidorna, men tänkte ändå att jag fixar det. Efter 200 sidor kollade jag i innehållsförteckningen och såg att boken var på 450 sidor. Det är nackdelen att ha en e-bok. Man ser inte tegelstenen!
Men så småningom tröttnade han vid maskinen och det började gå fortare framåt. Efter några tiotal sidor om Hamilton, så kom även två dussin om Arn, som ju är min favorit! Suck.
Det verkar som om han har antalet sidor i boken i omvänt förhållande till läsarnas intresse av hans böcker. Men han skriver ju själv att efter femte Hamilton behövde han inte bry sig om räkningarna längre, och han kunde skriva vad han ville. Synd om oss läsare.
Men i denna bok med titeln ”Ordets makt och vanmakt" så skulle jag ha velat veta hur hans Arn-böckler påverkade de infekterade diskussionerna mellan den sk Uppsalaskolan och Östgötaskolan. Men inte ett ord.
Och om jag säger om andra böcker så är ju hans häxbok på samma sätt. Fruktansvärt lång(tråkig) i början, men sen får den nytt liv, som om han börjat på nytt. Nä, han borde börja med orbehandlare. Han har ju råd!
Jag behöver däremot inte bry mig om miljontalsläsare när jag skriver långtråkigt i min dagbok. Det är bloggskrivarens privilegium.

Till Brennes nationalpark

2009-10-21T18:09:00.002+02:00

Kära dagbok!

Idag var vi på en utflykt. Vår första egentliga utflykt efter att ha varit här en månad. Det var ju blivit lite svalare nu. Vi hade väl ”bara” +18 igår. Vårt mål var Parc naturel régional de la Brenne, eller Brennes nationalpark. Det finns 43 sådana i Frankrike. Detta var ett område med ca 5 mil i diameter, som kallas de tusen sjöarnas land. Lite överdrivet tyckte nog vi!
Vi började med att köra raka spåret mot utkanten av parken via småstäder som Preuilly-sur-Claise och Bossay-sur-Claise. Väl inne i parken, så kom vi till Martizay, där vi vår vara trogen köpte bröd! Vi börjar bli rätt bra på att gnaga på bröd numera. På morgonen, lite till lunchen, lite till middagen och sen till osten!
Sen var det bara att plocka fram kartan och irra omkring. Vi körde mot två sjöar, eller etanger, som de kallar dem. Är de små heter de ponder. Vi skulle väl kalla de stora för träsk, många fanns ju bara på kartan men inte i verkligheten. Det har ju inte regnat mycket på sistone. De mindre skulle vi väl kalla påttar! Men det man har lite av är man stolt över. Mest var det ändå normala betesmarker där det mestadels gick kossor.
Lite mindre skogar och sen ängar, som kanske då ibland är översvämmade. Där det fanns vatten så fanns det fåglar. När vi stannade första gången, så kom jag naturligtvis på att vi hade tre kikare på slottet och 0 i bilen! Suck. Nåja, på håll så känner man ju ändå svanar, gråhägrar, sothönor, gräsänder och skrattmåsar. Dvs de flesta fåglar har vi även hemma i viken. För övrigt kan det vara samma. Många av dem övervintrar nämligen just i denna park. Så småningom blev det dags för resans första picnic en auto dvs i bilen. Kom då att tänka på att förra resans premiär skedde vid Côte de Brouilly i Beaujoulais. Då sade vi att vi sen i höst skulle dricka deras vin hemma. Vem hade då kunnat tro att ”hemma” i höst skulle bli ett slott i Loire??
Medan vi sitter på vår picnic, så springer en liten vattenrall över vägen framför oss. Ingen hann ju ta fram kameran, men den ser ut så här.
Så far vi vidare och passerar kossor, åkrar, skogsdungar och ibland även träsk med vatten.
Vi far ut genom de små städerna Méziers-en-Brenne och Saint-Michel-en-Brenne. Små byar, som man knappt märker när man passerar dem. Det lär bo 30.000 innevånare i parken, men de mesta bor i den södra delen. Vi besökte den norra delen där de flesta sjöarna finns.
Inte vår bästa utflykt, men nån gång i vår vill vi nog komma tillbaks och njuta av en middag i kvällssolen vid något av de små träsk, som har vatten!
Enligt kartan var de två träsken på bilderna lika stora!

Gourmetmarknad och Richelieu

2009-10-19T18:03:00.001+02:00

Kära dagbok!

Igår var vi på en utflykt, eller egentligen bara på en marknad. De hade en gourmetmarknad i en liten by i närheten av den ”världsberömda” staden Richelieu. Marknaden var betydligt större än den förra.
Åtminstone tre sålde bröd, som vi naturligtvis måste testa. Ett fjärdedels bröd! Fantastiskt som vanligt. Värt en resa helt enkelt. Denna gång hade vi farit drygt fyra mil!
Sen sålde de ostar, honung – även åt oss -, godis – inte åt oss, valnötter – åt oss, och så vidare. Mat fanns som vanligt för direktkonsumtion och denna gång var vi förberedda, genom att inte äta luchen innan! Många valde igen andouilletterna dvs deras inälvskorvar, men vi klarade oss och valde en tartine gourmet, tror jag den hette. Nåja en grillad smörgås med rökt skinka i alla fall och den traditionella lilla burken med fransk potatis.
Så gick vi vidare och inspekterade vad de försökte sälja. En hade specialiserat sig på havssalt. Andra sålde viner. Korv verkade ha bättre åtgång. Till slut stod vi igen framför det första ståndet och där sålde de crêpes dvs mycket tunna pannkakor, som de steker direkt på elplattan. Ingen panna. Ingen disk! Vi valde att ta två olika dvs den ena med vispgrädde och den andra med Grand Marnier. Väl framme vid ett bord, så delade vi dem mitt itu och bytte. Då blev det riktigt goda! Än en gång kunde vi sitta ute i solen och äta. Höstvärmen håller i sig, även om det nu är frost varannan natt.
När vi var färdiga så styrdes kosan mot Richelieu. Staden grundades av en av rådgivarna till Ludvig XIV. Enligt Loireguiden är den en av sevärdheterna i närheten och enligt Bonniers kultudguide är ”Denna märkliga, geometriskt anlagda stad --- nästan overklig med sin symmetri.” Nå det är klart att eftersom de flesta andra större städer har rötter från romersk tid och gatorna bildar ett gytter, så ser ju denna annorlunda ut. Men hemma så ser ju de flesta städer ut så här eftersom de antingen har brunnit eller rivits eller byggts enligt en stadsplan!
Vi kom till ett av de speciella torgen genom att fara mot ett kyrktorn. Där kunde vi se både en barockkyrka och saluhallen mitt emot. Vi promenerade över torget och gick ett varv i kyrkan. Vackrare har vi sett.
På väg bort från staden körde vi igenom en av de fyra stadsportarna och kunde då hitta en stor staty av Richelieu själv och parken, som fanns kvar efter hans slott. Vi gick en liten tur i parken, men slottet finns ju inte kvar, bara några små sidobyggnader nånstans. Lite märklig historia egentligen. Slottet var det största i Frankrike innan Versailles byggdes. Men efter hans död delades egendomen upp och så småningom köptes slottet av en man som helt sonika monterade ner det och sålde det som byggmaterial! Det hade antagligen dragit mer publik idag än vad staden lyckas med!

Nå, vi var i alla fall glada över att vi hade lyckats kombinera det med en liten marknad. De är alltid trevlig att vandra omkring på. Även om vi inte vill fara fyra mil för att besöka en. Men med två hyggliga flugor på en gång så blev det ändå värt en liten avstickare.

Idag var det såpass svalt att jag kunde sitta i solen på min motionscykel.

Ny vecka på slottet

2009-10-14T12:58:00.008+02:00

Kära dagbok!

Vi har hållit oss mest hemma sen senast. Vi gjorde ju ett principbeslut på att inte börja fara på utflykter innan temperaturen gick under 20 dagtid. Det gjorde den första gången igår!
Så vi har plockat plocka kastanjer. Vi tar en tur efter frukost och på en liten stund så plockar vi ca 2kg. (Dagens skörd med de nya penseerna i bakgrunden.) Så vi börjar nog ha över 10 kg...ÄR DET NÅN SOM HAR TIPS OM HUR MAN FÖRVARAR KASTANJER? SVALT, FRYSA? Hur länge håller de? Helst skulle vi vilja äta rostade. Kanske man ändå måste koka och skala dem? Nåja.Tips tack!
Sen är det ju äppel, som gäller. Tar ca 3 liter varannan dag och det blir ju två liter sylt. Som jag sen fryser. Då kan vi använda den i pajer och smoothies i vinter.
Brevid äppelträdena har jag även ”min” lilla kryddträdgård med persilja och rosmarin. I bakgrunden syns ett äppelträd och lite av ekskogen. I skogsbrynet ligger även kokposten. Så på förmiddagen går jag med komposten och tar äppel på returen. Nästa dag går jag med äppelskrutten och tar äppel i retur osv...
Så var vi ju på en utflykt till en marknad en mil bort, vilket jag skrev om i matbloggen.

Eftersom vi inte orkar titta på TV så blir det läsande istället. Tack för att e-biblioteket finns! Lite ont och böcker, men det finns. Halkade av nån orsak, som jag inte ens minns in på Magdalena Graafs självbiografi. Blev helt fast. Jag tror inte att jag haft så svårt att slita mig från en bok, en jag läste Da Vinci-koden. Grym(t bra)! Arja Saijonmaas melakoliska ballader spelades på låg volym från datorn i bakgrunden. Men till den som inte läst hennes bok, så säger jag bara: Läs! Men börja inte en vardagskväll.

Må vara att min bild av Drottning Kristina blev något förändrad och fördjupad, men bilden av en, som jag bara sett i skvallertidningarna hos frissan förändrades nog 180 grader. Djupt imponerad.
Nu tragglar jag mig genom Jan Guillous memoarer. Ett mycket bra sömnpiller, om man säger.
Fågelstudierna går lite framåt. Kråkan fick jag ju stryka, för de finns inte så här långt söderut! Det var en svartkråka, som låter lika, men som är helsvart. Sen har jag sett en levande rapphöna och tom en fasan från fönstret! Några färggranna gröngölingar har vi även kunnat se inifrån. Och en morgon satt en bunt nötkråkor i det libanesiska cederträdet.
Senaste veckan tog jag en joggingtur på 42,2 km. Väldigt pranktiskt att jogga i Frankrike. De har nämligen km-stolpar på de större vägarna. Så man behöver inte mäta upp sträckorna själv eller med Garmin.
Hamnade sedan att byta simning mot cykling i veckan. Tycker om att simma långt, men inte om det är under +20 i bassängen. Inte ens i onsdags då det var +29 så kom temperaturen i bassängen över +20. Men utsikten från cykelplatsen är ganska nice! Eftersom det ju var +22 så måste jag sitta i skuggan av det lilla tornet/trappan och ville inte titta in i den utan mot vår lokal. Och då blev ju utsikten exakt den, som jag tog redan i våras och haft på datorns skrivbord sedan i somras. Tänkte byta ut den när jag kom hit, men det är mysigt att se huset från utsidan när jag sätter på datorn! Aj, ja. Det såg ju inte exakt så här ut. Den grå bilen tillhör städerskan och hon är ju här bara på fredagar. Och tyvärr bara på slottssidan :(
Hade tänkt ta ett sista simpass idag, men temperaturen är bara +17 så det får bli ett litet joggingpass istället. Kanske jag kan simma där i vår igen!
I skuggan har vi i alla fall +19 nu klockan 12:30.
Nu borde jag läsa lite franska, som jag inte hunnit med ännu, men det blir nog att börja planera utflykter. Det är en trevlig sysselsättning, men även det tar tid.

Kastanjer och luncher

2009-10-08T13:32:00.010+02:00

Kära dagbok

Värmen håller i sig. Ännu igår hade vi +29 i skuggan på eftermiddagen. Verkar vara en värmehåla vi hamnat i : ( !
Orsaken till värmen är lite komisk. Det passerar lågtryck norr om oss på väg mot skandinavien. Detta gör att vi får sydliga vindar (mot lågtrycket), som drar upp varm medelhavsluft. Men den värms upp över land, så jag kunde se en datasimulering på nätet som vidasade att mellersta Frankrike hade varmast i Europa igår! I norr får lågtrycket andra effekter, har jag förstått.
Har simmat rejält i bassängen nästan varje dag. En gång var som synes Frun bredvid. Har blivit ca 15 km så här långt.

Så har vi lärt oss skillnaden på kastanjer och kastanjer. Det blev ett litet missförstånd i våras. Vi hade ju en enorm ”kastanj” i ”vår” trädgård och jag pekade och frågade om man kan äta kastanjerna. ”Absolut”, fick jag till svar. Och så plockade vi, som synts, kastanjer de första dagarna.
MEN de var inte ätliga fick vi höra. Och visst bladen såg ju likadana ut som det vi kallas kastanjer hemma. Och ibland kallar hästkastanjer... Och visst. Det fanns ett annat träd, som heter chastagne (kastanj) på franska lite längre bort i den riktning, som jag pekade och som vi inte har hemma. Jag kände ju till att frukterna heter Marrong och i ordboken står då ”kastanj”. De har nämligen olika ord för trädet och frukten.
Nå, sen började vi titta närmare på de andra tre träden och hittade nåt som såg ut som små igelkottar under dem, med små, små frukter, som inte såg mycket ut för världen. Men i trädet fanns större frukter. Taggiga som igelkottar. Man får använda hanskar eller skorna för att öppna dem! Väntade några dagar och så började bättre frukter falla. Nu plockar jag utan problem ett halvtkilo kastanjer per dag, och vi har exprerimenterat lite. En ny last har vi helt klart fått. Recept 2.0 kommer antagligen i helgen i matbloggen.
Igår hade vi lunchbesök av ett pensionerat par från norr, som bott här i trakten några år. Vi råkade stöta på dem i våras.

I jämförelse med dem, så är vi nog riktiga fegisar. Eller vad sägs om deras resa? För några år sedan sålde de det mesta och gav bort resten utom det viktigaste. Köpte en paketbil. Packade sakerna och for till Spanien. Bodde där en tid. Bytte till en normal bil och flyttade vidare till ett möblerat hus i Loire. I våras funderade de på att dra söderut igen. De har funderat både på Spanien och Italien, men valde att fara till Portugal över vintern eftersom de inte varit där. När deras hyresdam fick reda på det så blev hon överraskad och frågade om de kunde portugisiska. ”Inte ett ord”, svarade de då!
Men om tre veckor far de. Två personer, en bil, lite saker och en hund! Det ni!
Lunchen förlöpte väl. Efter en vandring via gårdsplan, simbassängen, vinkällaren och husesyn så inledde vi lunchen med sallad och ostbrickor i trädgården under den libanesiska cedern, som tyvärr dagen till ära avgav en hel del pollen. Så tårtan tog vi inomhus innan vi gick en avslutande promenad i parken runt slottet med tanke på matsmältningen och chauffören. De kom vid halv tolvtiden och for fyra och en halv timme senare. En lämplig tid, så att man hann vila lite och samla hunger innan middagen.

Mellandag i slottsmiljö

2009-10-02T11:48:00.010+02:00

Kära dagbok!

Idag är det en mellandag i slottsflygeln. Igår var jag till byn och köpte en pain och eftersom den är på 400 gram så behöver inte fara in till byn förrän imorgon.
Passade på att gå till turistbyrån. Fick info om en vinfestival och lite trevliga konserter på Château Artigny, fem mil norrut. De har en kvällskonsert med musik av Bach och hans samtida på alla helgonsdagskvällen (eller hur det nu blir). Det blir alltås Barock-Vokal. Nr 1 i min klassifikation av CD-skovor. De hade olika alternativ men vi valde cocktail och konsert, för 35 €. Man kunde även stanna för en middag för 115 € eller att stanna över natten för 215€ per person. Men sådant finns inte i vår budget.
Man kan titta på slottet och även se 360 graders panoramabild på denna länk. Trevligt med dagens teknik.
Sen var jag in till apoteket. För att returnera förpackningen vi fick till Fruns influensavaccin och för att jag ville köpa natriumbikarbonat. Nu har jag agerat sjuksköterska. Så bra att Frun inte ens visste var det tagit. Jag som knappt klarar av att de tar blodprov på mig!
Natriumbikarbonaten neutraliserar syran i kroppen, som bildas när man joggar en längre sträcka, påstås det. Syran gör nämligen att nervtrådarna blir känsligare och det är kroppens försvar. En del säger att det är placebo, men ett billigt sådant i så fall.
Här i landet tror man nog på allvar att vatten kan bota. Exempel är kurorten Vichy, som även är känd i Norden. En mil bort har vi la Roche Posay, här en välkänd kurort för behandling av hudproblem. Senaste vår hade Frun små sprickor på fingertopparna som gjorde att jag av kärlek fick skala hennes räkor under hela resan. Sen när hon var här så försvann symtomen på några dagar. De har inte kommit tillbaka så nu skalar hon dem själv – och det blir än så länge två gånger i veckan.

Vi passerade la R.P i veckan när vi var och handlade till en Hypermarche 15 km bort. Oj, vilket vinlager. Och oj vilka priser. Vi har nu ett stamkundskort och fick 10% rabatt på vissa viner. Trevligt. Även avdrag på crème fraîchen, så nu blev den 83 cent för 500 gram!
Annars har livet haft sin gilla gång. Lagret av äppelmust växer. Vinlagret hålls konstant. Temperaturen i bassängen håller sig ännu över 21 grader. Hunden sitter utanför dörren och skäller till ibland. Katten är inne ibland och tigger mat. I natt ville den ut. Då gick den inte till dörren på nedre plan och jamade. Inte heller till reservmatte, som har gett all mat, utan naturligtvis ställde den sig vid min säng och jamade!!
Våra självpåhittade sysselsättningar tar den mesta tiden, och lite till, men TV har jag kollat in en gång. Den enda kanal på engelska var El Jazira! Via nätet så känns inte Idol, kändisdjungeln eller Robinson, så lockande. För varmt. Och dålig mat. Det är trevligare att ladda ner en bok och ha lite bakgrundmusik. I går läste jag färdigt en bok om Drottning Kristina.

När vi var här i våras så var vi till staden Descartes och besökte hans museum. Då lärde jag mig att han dog i Stockholm. Senare har jag läst att han kom dit på inbjudan av Drottning Kristina och därav mitt intresse. Han drog på sig lunginflammation i slottet och dog. Så nu förstår jag varför alla fransmän undrar om vi har det kallt i Norden, vi som bor i kojor. Alla skolbarn i Frankrike har naturligtvis läst om hur och var deras Descartes. Han är ju som vår Luther men tvärtom så att säga. Han var känd för Cogito ergo sum – Jag tänker alltså existerar jag. Vi är ju vana att göra som alla andra. Att vara fritänkare är en synd. Vi har en massa måsten. Nöjen är identiskt med lättja och måste förklaras. Undrar om utbrändheten är en folksjukdom även i Frankrike?
Luther var ju missnöjd med mycket av det som hände i Rom, där ju Kristina sedan levde sina sista år. Skulle vara intressant att idag låta honom gå in i en nästan tom kyrka i Norden och sedan gå till en välbesökt mässa i Frankrike. Blev det som han hoppades?
Från skolan minns jag inte mycket av Kristina. Hon startade ju inga krig utan försökte istället mäkla fred. Tråkigt! Hon föddes ”bara” som prinsessa, men blev Drottning. Det tyckte kanske läroboksförfattarna var en spännande och jämlik utveckling. Att hon sen inte ville vara drottning var inte lika lätt att förklara. Eller att hon övergick till katolska kyrkan, som hennes far hade satsat decennier och till sist sitt liv för att kriga mot kan inte ha varit lätt att förklara. Eventuellt tyckte hon även för mycket om kvinnor om man säger, vilket ju var straffbart ännu då mina läroböcker skrevs. Sitter och lyssnar på italiensk barockmusik i bakgrunden. Det var ju den stilart, som var aktuell när hon bodde i Rom. Intressant att "barockt" fortfarande kan användas som skällsord uppe i Norden!
Då är det mer spännande att läsa om henne på 2000-talet. Det är inte lätt att gå sin egen väg, även om man själv tycker sig förstå vart man är på väg. Vi får ju hela tiden höra: Vad är det som är så bra i Frankrike? Inte tänker ni väl stanna en månad? Över julen?? Hela vintern?? Vad ska ni göra? Men hur ska ni kunna klara er utan allt det vi har uppe i Norden? Inte tänker ni väl flytta till Frankrike?
Ibland känns det som vi vore lika stora svikare, som Drottning Kristina. Som inte förstod hur fint det var att vara Drottning och Lutheran.
Men vi trivs med att vara i Frankrike och bland deras vackra historiska sevärdheter. Att det sedan är något varmare skadar inte. Frun sade åt mig häromdagen: ”Varför ler du alltid när du läser upp väderprognoserna över Norden?”
I våras när vi kom hem, så sade jag att det enda jag saknade var solnedgångarna vid havet. På hösten brukar jag inte uppleva dem så ofta, så nu saknar jag faktiskt ingenting.
Men trivs med deras nyfikenhet och fanatism kring mat. Vem annars skulle ha testat att äta sniglar, grodor, ostron, komage om inte fransmännen gjort det? Tänk om man skulle göra Robinsson i fransk slottsmiljö. Då skulle de verkligen gråta om de röstade hem!
När vi var till apoteket för att köpa vaccinet hade vi med oss en okänd svamp, eftersom man kan få dem identifierade där. Efter att hon med ett leende förklarat vilken god och ätlig svamp vi hade hittat, så var det för mig en självklarhet att fråga vilket vin, som passar till. Vem skulle våga fråga något sådant i den lutherska Norden?
Ikväll är det utlovat jaktfest i rummet intill köket. Men vad vi förstått så ska de sluta ungefär vid den tid då jägarna hemma sitter och sjunger snapsvisor. Den som lever får se.
PS Bilderna är från en promenad i vår park. De små flugorna nedanför några av träden är jag och Athene. Blommorna heter cyklamen. De kommer jag att sakna hemma. Tror ni att jag kommer att sakna slottet? :)

Fågelliv på slottet (och -död)

2009-09-28T20:01:00.006+02:00

Kära dagbok!

Hösten närmar sig väl? Idag har vi haft +26 i skuggan. I bassängen lyckas jag få upp den till +22. Och fåglarna har mer ljud för sig än hemma.
Igår kväll hörde vi än en gång en kattuggla. Den satt antagligen i den stora libanoncedern bakom simbassängen. De har ett så härligt kusligt ljud, som ofta används i skräckfilmer. Ofta vid fel tid på dygnet och året. Precis som i reklamen som man ser ibland med några fågelskådare mitt på blanka dan och då hör man en näktergal (som endast sjunger på natten) och så hör man ljudet av en stor fågel. Man hör inte näktergalen när den flyger.
Nåja, men vi hörde kattugglan och även två andra fågelläten. En kan ha varit honan som svarade, men det tredje ljudet måste ha varit ytterligare någon nattfågel.
Så idag bestämde jag mig för att börja tomtkryssa på slottet.
Trots många läten så kunde jag inte komma till så många arter. Vår vanliga sädesärla, rödhake, nötskrika och kråka. Sen såg jag en trädkrypare häromdagen. I fågelboken såg jag att det även finns en trädgårdsträdkrypare, väldigt likadan. I handen kan man se att den ena har kortare bakklo. Nåja, statistiskt borde det ha varit en sån, men jag tror jag skriver allmänt ”trädkrypare”! Sen har jag hört vår kompis (eller en kusin) till den svarta rödstjärten, som jag lärde mig i Beaujolais i våras. Ett skojigt läte. Den har en kort paus i sången och låter som två olika fåglar. Sen hörde jag en fasan i fjärran häromdagen.
I morse var det mer aktiviteter än vanligt. Flera extra bilar och folk som gick omkring. Vi hade blivit förvarnade om jaktfest i salen vägg i vägg med köket till helgen, men nu var det måndag. Så småningom hade vi ett trettiotal bilar vid infarten och insåg att det inte bara var förberedelser. Athene fick sällskap av ett tjogotal andra hundar. De for iväg och vi började höra skott.
Så kom de tillbaka och man kunde höra korkarna ploppa. Det var dags för en lite sen lunch enligt våra mått mätt. Så småningom efter kucklande kom även regelrätt sång när jag gick över slottsgården för att ta min dagliga simtur.

När jag sen for ut på en liten joggingtur efter simpasset så såg jag en mängd jägare runt en ”skogsö” i åkerfältet. Hörde röster och så small det. Stod och tittade lite och märkte att det var fåglar, som kom ut och jag såg att hundarna sprang efter dem.
Vi äter ju lite tidigt enligt lokal standard, så när vi satt och åt så small det oroväckande nära. Antagligen från ekskogen runt hörnet. Så kom det plötsligt en liten mörk fågel, en trolig koltrast och vi trodde att den ändå klarade sig. Men senare kom en jägare och förevisade den stolt för sina kompisar.
När jag sen var för att hämta osten, så såg jag att de var församlade kring något ett stycke från huset så jag tog kameran och gick dit. Där hade de lagt ner ca 20 fasaner och lika många av en mindre fågel, nån hönsfågel, kanske rapphöna. Längst ner låg sedan två nötskrikor och den olycksaliga trasten. Det finns ju inte små svarta fasaner heller!!?? Men den kan jag ju föresten tomtkryssa eftersom jag ju såg den levande tidigare.
Men alla såg glada och nöjda ut efter en dags hårt arbete och vi fick på nära håll se hur en entusiastisk jakt går till i Frankrike.

Efter osten kom en luggsliten Athene nerhaltande för den lilla trappan. Hon såg betydligt tröttare ut än jag kände mig efter 3-mils passet i veckan. Tungan hängde, och benen bar knappt henne. Hon har nog motionerat mindre än vad jag gjort. Men efter en skål vatten, och några brödbitar och möjligen en liten ostbit, även om vi inte får ge henne något alls(Utöver dietknapparna) , så orkade hon i alla fall gå och få sin vanliga kvällsbit så småningom. I morgon får jag minska lite på den så att inte matte ser att hon fått för mycket mat...

Lite om vår trädgård.

2009-09-26T14:42:00.013+02:00

Kära dagbok!
Hårt att vara slottsväktare. Nå, idag har vi ingen hund eftersom slottsfolket är på släktträff. Känns tomt utan Athene.
Annars går livet sin gilla gång. Äppelsylten puttrar än en gång. Har nu kört en treliterskatrull med äppel nästan varje dag. Det finns mycket att ta av om man säger.
Frun brukar kalla mig för ekorre och nog är det nåt visst så här på hösten när man kan samla i ladorna. Jag har faktiskt aldrig förr gjort egen äppelsylt, men nu känns det skoj att gå med kompostskålen till ekskogen runt hörnet och sen plocka lite äppel på tillbakavägen. Gratiut, som fransmännen säger. Ger lite av paradiskänsla!
Vi hade ett tag problem med förvaringen. Jag glömde att köpa konserveringsmedel. Först satte jag dem i frysburkar, men de tog ju snabbt slut. Hemma har vi ju en stor låda, men inte här. Och inte vill man ju köpa en massa som sen ska transporteras hem! Nå, några glasburkar hittade jag. Sen tog jag joggisburkar, men sen verkade det ta slut. Funderade tills jag gick igenom våra ”sopor”. Vi hade ju mängder med vattenflaskor. Så jag skar av dem några cm från botten. Lade sylten i och täckte med lite plastfolie. Spara i smått och slösa i stort, som vi brukar säga.
Simbassängen har blivit av med sitt täcke som vanligt. Jag hamnar ju att rulla av det varje morgon och sen täcka för den till natten. På det sättet så värms den bättre på dan och avdunstningen minskar på natten. Har tagit en simtur varje dag nu sen i tisdags.

Nu har vi +26 i skuggan, så man ska inte klaga. I bassängen brukar jag få upp det till +22 på eftermiddagen. Numera ligger det kring +20 på morgonen.
Vi har mest hållit oss kring slottet. En tur till stan för att titta på marknaden räckte för Frun. Idag när jag skulle handla bröd och bakelser, så plockade hon fram kameran och gav mig sen en lapp med vilken bakelse hon ville ha. Den fanns ju på foto, så hon behövde inte fara med!
Enligt dagens prognos så har vi 20+ i tio dagar till, men sen kommer det nog sakteliga att bli svalare. Så vi har nu gjort ett principbeslut att vi inte far ut på utflykter så länge tempen är över 20. Vi hinner nog tids nog.
Tänkte visa några bilder från vår egen trädgård. Sen tisdags så kan vi njuta av tre mål där ute. Frukosten tar vi en timme efter att vi stigit upp så att solen hinner värma lite. På bordet är vår enkla frukost. Te, ett stekt ägg, lite pain i en brödkorg med ordet pain guldbroderat på ett linnetyg. Mycket lämpligt eftersom vi har några skivor av det däri. Sen har vi en sylt, som idag var fikon-russin-rom, vilket är vår favorit så här långt. Sen förstås ett glas med en frukt, som var gjord på några matskedar äppelsylt (!) och en banan och vatten. Självfallen ytterligare vitaminiserat.

Vår flygel (till höger om pelargonen) är svängd så att vi får morgonsolen på den sida som vätter mot trädgården dvs in genom glasdörren i köket och ena fönstret i vardagsrummet och ena sovrumsfönstret på vinden.
På kvällen ser vi ljuset mot gårdsplanen, men då har solen gått ner så mycket att vi inte kan se den där.

När vi tar lunchen så kan vi sitta på samma ställe som på morgonen, men på kvällen brukar vi flytta bordet, så att det är framför stolen som kan ses under den stora libanoncedern.(se foto) Då sitter vi så att vi ser slottets fasad. (andra bilden) Inte så illa om jag får säga det själv.
Ikväll har jag lätt matlagning igen. Till förrätt blir det en sallad med lite paté. Sen blir det en nötgryta, som jag lagade igår, men kokt broccoli. Sen följer ostbricka och en bakelse. Nästan tråkigt för en som tycker om att laga mat!
Hörde att svågern har fått bredband i veckan. Han skulle fara och köpa en kamera idag, så med tur så kan vi skypa med bild i kväll efter cognacen. Det ska bli skoj!!

Installerade på Bouffere

2009-09-23T15:16:00.008+02:00

Kära dagbok!

Så börjar vi vara installerade igen på slottet. (Mer bilder i min matblogg) Internet har ju bråkat – och datorn. Men just nu fungerar allt. Inför den här vistelsen så har vi verkligen förberett oss med vad man kan göra via datorn. Bortsett från kalkyler och ordbehandling, så har jag nu 500 CD skivor, på en separat hårddisk, som naturligtvis krånglat. Sen har jag tittat lite på TV hemma för att se hur det fungerar. Skypen är testad, så ringande blir väldigt billigt. Har lånat några böcker. Satt igår och läste en bok om olika teorier om livskvalitet. Lämpligt att sitta och filosofera över när man bor på ett slott i Loiredalen tyckte jag. Radion via nätet har även testats, även om vi nästan aldrig lyssnar på radio. Bäst tycker jag att tidningsläsandet går. Eller TVs hemsidor. Så när internet är out och datorn inte vill spela skivor från externa minnet, då är det inte roligt i min närvaro. Jag lovar!
Just nu är det i alla fall +28 i skuggan och solen skiner från en klarblå himmel. Vi har haft både dimma och lite svampregn, men igår svängde det. För närvarande är jag mycket upptagen. Utöver att jag sitter och skriver min dagbok, så lyssnar jag på Evert Taube. Det ger en så fin sommarstämning. Äppelsylten puttrar på spisen. Måste ju ha till morgonshaken! Här finns äppel i massor, som ingen hinner eller ids plocka. Röda, gula, gröna. Men inte blå som hemma : )
Man undrar själv vad idén är när jordgubbsylten i reklamen kostar 93 cnt för 444 gram. Och åtminstone alla andra syltar är ju minst lika goda som hemlagade.
Det tar ju lite tid att skriva dagbok, men jag tycker att det är värdefullt. Förr sade Frun att det ju inte var någon idé att jag var med på resorna för jag kom ju inte ihåg nåt. Nu minns jag mer än henne. Först planerar jag den. Sen upplever jag den. Sen funderar jag och tittar på bilder. Sen skriver jag och sen väl hemma så brukat jag ibland sitta och läsa och titta i dagboken. Jag rekommenderar!
Sen håller jag nu även på att värma upp simbassängen. Dvs jag har dragit bort täcket. Så vaktar jag ju hunden eller åtminstone så ger jag den mat morgon och kväll. Frun matar katten. Det har föresten visat sig att hunden inte alls hette Attende (Attäänd), som jag trodde hade med attention att göra. Kanske givakt. Den heter Attään, som stavas Athene och som är en grekisk gudinna. Ojdå! Deras d-ljud är ju rätt små om man säger.
Greven och grevinnan bor ju nu i Tours med sina skolbarn, så vi har hela parken för oss själva. Det känns som om vi hade hela slottet också!
Ja, så kyler jag ett maconvin till kvällen. Räkorna är klara liksom osten och den köpta äppelpajen. Så borde jag packa upp det sista, men det kanske kan klara sig tills imorgon...
Tidigare idag hjälpte jag Frun att starta upp sin egen blogg, men det är ännu en hemlighet.

Igår var alltså den första varma dagen. Då var vi på förmiddagen och handlade till Descartes, som ligger en mil bort. Staden har fått sitt namn av den kände filosofen med ”Cogito ergo sum” ni minns kanske från skolan. (Jag tänker alltså existerar jag).
Som jag skrev i matbloggen, så är det trevligt redan att handla här. När man smakar på maten och när man ser på priserna så begriper man inget. Vi köpte ex så gott som benfria griskotletter för 2,35€ per kilo. Hittade nu en 250 gr baguette för 45 cnt. Och kvaliten var ännu bättre än i boulangeriet. Morötterna kostade 70 cnt/kg. Räkor för 4,95 osv. Idag kom det ett reklamblad från konkurrenten där vi såg att de hade kalkonfilé för 2,69 och hel kanin för 5,99. Vänta bara!
Om man skulle vilja ha en liter Pastis, så hamnar man ett betala 11,10. Den enklaste Côte de Rhônen får man för 1,15 osv osv. Ja och flyget från Arlanda t/r Paris kostar ju inte mer än 1700, så där annars, annars.
På eftermiddagen monterade jag ihop min motionscykel och placerade den så småningom i ett litet hus framför bassängen. Hade tänkt att cykla där under vår vistelse. Regnar det är jag inne. Är det svalt sitter jag i solen. Är det varmt så sitter jag i skuggan. Igår blev det +26, så jag hoppade helt över cyklingen och tog bara ett dopp på 1000 meter. Idag blir det nog samma.
Ja igår gjorde jag även vinkällaren i ordning. Fick låna två vinställningar med rejäl patina av slottherren. På den ena har jag viner från västra Frankrike och den andra har jag östra Frankrike. Sen har jag dem så att de nordliga ligger överst och de dyra till höger. På så sätt tar det mig nu 5 sek att välja vin från ett vindistrikt till önskat pris. Livskvalitet!
På kvällen kunde vi äta de sista resterna av kalvgrytan ute i skuggan av en stor libanonceder.
På måndagen hamnade vi att packa upp en del. På eftermiddagen for jag på en liten joggingtur. For ju lite fel och kom till sist hem 2:59 efter starten. Faktiskt lite trött t o m.
På söndagen var vi och besökte ett annat slott. Det är nämligen så att den helgen är många privata slott öpnna för allmänheten och detta är vårt närmaste. Det heter Chateau de Guerche och ligger några km SV. Ursprungligen var det en fästning, som sen byggdes om i omgångar och blev ett rätt stort slott till slut. Det ligger vid floden Creuse, som nu är gränsflod mellan regionerna Centre, där vi bor, och Pitou & Aquitaine som sen sträcker sig mot kusten och ner mot Cognac. Under andra världskriget var floden även gränsflod mellan det ockuperade och det fria Frankrike.
Vi fick en guidad tur tom lite på engelska. Först hamnade vi att gå genom en massa tråkiga kälalrrum. Så småningom kom vi upp i bostaden, men det var bara några rum vi fickgå in i och dessutom blev det fotoförbud. (nå lite fuska ja) Vi såg en staty av Descartes, som finns i fyra exemplar. I slottet, på torget i staden Descartes, i ett museum i Tours och i Stockholm där han dog. Nån som vet var den är i Stockholm?

Vad vi gjorde på lördagen, kommer jag inte ens ihåg eftersom jag ju inte skrev nån dagbok. Nå vi var och handlade helgmat och pustade ut efter resan. Om maten skrev jag om i matdagboken.
Om resan finns inte så mycket att berätta om. Det går fort med flyg och TGV, men man ser inte genom en vinge och knappt ut genom tågfönstret. Men jag ”måste” ju gå till restaurangvagnen. Först kom jag in i den delen av vagnen där man sitter. Den var full, men ingen hade nåt att äta eller dricka. Så gick jag till ”bardisken” och beställde ett glas vin och gick och ställde mig. Då såg jag att där stod ett gäng damer och några ensamma herrar. Men jag var den enda som beställt nåt. Så småningom kom två unga damer, som tog en varsin öl (!). Antagligen även de utlänningar. Inte lätt att driva restaurang på tåg i Frankrike.

Vi är framme

2009-09-20T12:57:00.002+02:00

Kära dagbok!

Sommaren är ingen bra tid att skriva dagbok från en resa som varit. Hade ju från början tänkt skriva den på hösten och så får det bli. Det som lite krånglar till det är att vi nu är på en ny resa. Denna gång i LOiredalen. Vi bor nu på samma slott, som vi bodde en vecka på under vår vårresa. (Se min matblogg för mitten av maj).

Internet fungerar, men ännu bara på Fruns dator. Vi har packat upp en del, men mycket återstår ännu. Motionscykeln är nedmonterad och står i ett litet hus bredvid simbassängen. I bassängen är det +19 och i luften är det +18.

Så småningom kommer jag mellan varven att ställa ut cykeln bredvid bassängen och då har jag den utsikt, som jag tog en minnesbild av redan i våras. I vlygeln till höger om infarten till gården ser ni vår lilla lokal. I övrevåningen har vi två sovrum. Nere finns kök och vardagsrum. Från sovrummet har vi utsikt också mot infarten till parken, som omgärdar slottet.

På väg söderut - och bakgrund

2009-06-15T22:23:00.004+02:00

11.3 Kära dagbok!

Det är nu tredje resan jag beskriver i denna reseblogg. Själv brukar jag kalla dem vistelser i Frankrike, eftersom vi ju bor rätt länge på samma ställe.
Om jag rekapitulerar lite så startade jag bloggen när vi skulle fara till norra Bourgogne för några år sedan. Följande vistelse delade vi upp på två ställen, nämligen norra Loire och Languedoc. Tidigare skrev jag en reseskildring från Provence, som jag numera har som blogg. Däremellan var vi på två resor, vilka jag har presenterat fragment av.
För att själv få lite omväxling så har jag försökt skriva dem på lite olika sätt. Denna resan/vistelse (!) hade jag planerat att beskriva på två sätt; dels via matbloggen under resan och sedan via resebloggen efter resan. På så sätt skulle jag slippa att skriva så mycket under resan – och ni skulle slippa att bläddra så mycket!!
Förr brukade Frun säga att det var onödigt att jag var med på resorna eftersom jag ju ändå inte kom ihåg något. Numera brukar jag säga att jag njuter av resan fyra gånger. Först när jag planerar den. Sedan när jag upplever den. Tredje gången när jag skriver den och fjärde gången när jag läser den från bloggen. Jag inleder varje avsnitt med texten ”Kära dagbok!”, som ni sett. Och det är min dagbok, som jag tar fram mellan resorna. Inspirerar oss till nya resor – och kanske även dig?
Min tanke var denna gång att jag skulle skriva matdagbok med reseinslag under resan och sedan hemma under vintern i lugn och ro skriva resedelen. På detta sätt skulle jag inte behöver skriva så mycket på en kort tid – och ni skulle inte behöva läsa så mycket på en kort tid.
Som ni nu läst på och mellan raderna så har ju planerna förändrats så att vi far ner igen i höst, så jag har knappt 100 dagar på mig att komma igenom dagboken.
Aj,ja. Skrev visst att jag skulle skriva den under resan, men det hann jag inte med!
Nu kommer det i alla fall att gå lite snabbare. Det mesta av vad vi hade med oss blev ju kvar där nere, inkulsive GPSen, guideböckerna, broschyrerna osv. Så det blir lite mindre fakta och årtal, och det gråter väl ingen annan än jag över! Och går lite snabbare.

Det första fotot togs genom salsfönstret innan vi begav oss iväg. Det var ju trevligt att ha med som minne på resan. Tyvärr så kan man nu tre månader senare endast konstatera att visserligen är snön borta, men temperaturen är ju ungefär densamma!
Som ni förstår så var vi lite rädda inför avfärden även om vi hade bytt till allvädersdäck. Hade bestämt att köra lugnt i början och ta en tidig övernattning innan vi sedan fortsatte via den långa bron denna gång. I Tyskland möttes vi av det första vårregnet och bofinkarna sjäng när jag sedan på morgonen tog mig en liten promenad. Vi hittade hotellet tack vare GPSen. Tack än en gång för den uppfinningen. Låg helt uppenbart mellan Lübeck och Travemünde enligt fotot!

Frukosten var av väldigt generöst slag. Ännu där så ingår den ju i rumspriset också. Om jag minns rätt så hittade jag drygt 10 olika sylter, fem dessertostar, äppelpaj och en hel del andra godsaker. Priset var dessutom 10€ billigare än det sunkiga hotell vi hittade i Götaland på vägen. Vårt hotell i Frankrike, som jag skrivit om tidigare, var ytterligare 10€ billigare och standarden klart bättre. Intressanta om inte helt statistiskt signifikanta observationer.
Sedan var det bara att ta Autobahn i princip nonstop mot Ribeauville i Alsace. Vill minnas att jag klarade det med ett (välplanerat) stopp på 8 minuter. Det gäller att ha mat, som chauffören med lite hjälp kan äta i flykten!

8.16 Fortsättningen

2009-03-14T16:08:00.003+01:00

Kära dagbok!

Kapitel 8 har varit en genomgång över de platser, som jag kunnat hitta i närheheten av Sanny utgående från guideböcker och internet. Vi kommer antagligen ännu att hitta andra utflyktsmål och kanske stryka något av de omnämnda. Vi får se.
Det vi vet är att vi kommer att ha problem med internet (som vanligt). Det lär finnas ett kafé på lämpligt joggingavstånd (9 km) och ett annat nästan 2 mil mot Macon. Hur många apparater och så vidare vet vi inte.
Av denna orsak så har jag denna resa tänkt mig resedagboken på följande sätt:

1. I min matdagbok hoppas jag kunna skriva lite om våra matupplevelser under resan. Med tur även med bilder. Om det inte går, så lägger jag till bilderna när jag komer hem.

2. I denna resedagbok kommer jag efter resan att publicera dagboken i betydligt lugnare tempo än själva resan. Självklart med bilder. Däremot kommer jag att skriva den redan under resan, annars glömmer jag ju hälften, eller mer.

Exakt nu bör vi anlända till Sanny. Enligt senaste prognos så är det då +14 grader och lätt molnighet. Men vi har solglasögonen med oss :)

8.15 Små utflykter i Loire

2009-03-13T18:13:00.001+01:00

Kära dagbok!

Under vår vecka i Loire, så kommer vi troligen INTE (!) att besöka Château de Chanonceau. Vi har besökt det tre gånger, och vill nog dit igen, men det finns så mycket annat. Detta blir i så fall tredje gången, som vi inte besöker det även om vi har vägarna förbi. Men vi siktar på nästa gång!
Nå vi har en idé om ett slott som heter Château de Loches, och som ligger fem mil bort. Det var visst där som Jean d'Arc träffade den berömde kungen. Slottet har allstå anor från 1200-talet.

Sedan hade vi även tänkt besöka Château de Amboise, som vi en gång passerat, men inte hann besöka.Det var där som Frans I bodde då han hade Leonardo da Vinci boende hos sig. Leonardo dog på slottet och hans grav finns i en vacker kyrka, som vi vill se. Sedan köpte (eller stal han som vanligt) Frans den inte helt okända tavlan, som vi kallar Mona Lisa, men som varken fransmännen eller italienarna skulle känna till om vi nämnde det namnet!

Norr om Amboise finns Tours, som vi besökt tidigare, men den vackra och symmetriska katedralen har jag svårt att låta bli en gång till.

På promenadavstånd finns en av de mest prisvärda restauranger vi besökt i Frankrike. Liten, men naggande god! Ett tack till Första Klass Guideböckerna. De har bra tips!

8.14 Ett litet slott i Loire

2009-03-12T18:21:00.001+01:00

Kära dagbok!

Vi kunde inte hålla oss. Till slut bestämde vi oss även för att bo på ett privat slott i Loire. Inget kungligt, även om det för oss kanske känns så. Det blir den sista veckan innan vi igen svänger norrut. Vi hoppas hinna uppleva våren rejält i Frankrike innan vi far upp även om det inte blir i Paris, som man så lyriskt sjunger om. Vi tycker nog att våren är mer lyrisk på annat håll i Frankrike.

Vi kommer att bo i det lilla annexet till höger om infarten till borggården. Ihopbyggd med - men inte i slottet. Men vi kommer att ha tillgång till deras lilla pool. Tyvärr bara 12 meter, men om jag känner mig rätt, så kommer jag att kolla om det går att simma 2.000 meter i den :)

Om jag sedan vill ta en liten joggingtur - eller om Frun vill ta en promenad - så har vi deras privata park på 40 hektar att tappa bort oss i.

8.13 Vienne

2009-03-11T22:03:00.000+01:00

Kära dagbok!

Om allt gått som vi hoppas så har vi farit iväg idag. Blogger tillåter emellertid att man daterar inläggern som man vill, och därför kommer detta inlägg nu!

Som om det inte skulle räcka med Autun och Lyon, som har antika teatrar, så har vi även hittat en tredej stad: Vienne, som ligger bara någon mil söder om Lyon.
Vid vår tideräknings början var dessa tre städer de dominerande i denna region. Alla tre uppvisar ännu de typiska kännetecknen med teater och tempel och triumfbågar. Sedan har de ju även "moderniteter" som kyrkor och katedralen från 1100-tal och framåt. OM tiden bara rcäker till så far vi gärna hit för att kunna göra en nutida jämförelsen mellan de olika städerna.

8.12 Perouges

2009-03-10T21:56:00.002+01:00

Kära dagbok!

Mellan Lyon och Dombes finns en liten by som hade sin guldålder på 1200-talet. Sen sjönk befolkningen från 2.000 till 100, innan man restaurerade staden och staden / byn har fått ett nytt liv. Helt enkelt som "gammal" stad. Bland annat har man spelat in filmer i staden som tre musketörerna. När man ser bilder så kan man förstå detta.

8.11 Dombes

2009-03-09T21:50:00.003+01:00

Kära dagbok!

Mellan Lyon och Bourg-en-Bresse ligger en högplatå, som är fylld av kullar, damamr och träsk. Detta gör den mycket omtyckt av fågelskådare. Mitt i detta område ligger en ornitologisk parc, som heter Parc des Oiseaux. Där har de över 400 arter med både inhemska och exotiska fåglar.

Paken är öppen dagligen och vad jag nu kan se från kartor och infon, så bör den väl vara ett lämpligt mål för en liten pic-nic, under förutsättning att solen lyser lite mer än vad den gjort här de senaste månaderna.

8.10 Chalon-sur-Saone

2009-03-08T13:44:00.004+01:00

Kära dagbok & mina vänner!

Drygt 8 mil norrut så har vi en stad, som heter Chalon-sor-Saone och i närhehen ännu ett deldistrikt av Bourgogne nämligen Côte Chalonnase, dom ju borde betyda Chalons kullar. Igår drack vi faktikst ett vin därifrån nämligen en röd Mercurey till en rådjursytterfilé. Värre har man testat! Ska bli intressant att se hur de växer där.

8.9 Macon och trakterna norrut

2009-03-07T11:26:00.006+01:00

Kära dagbok.

Som jag väl nämnt så kommer vi alltså att bo ca 5 mil väster om Macon, som ligger vid Saone-floden. Väster om Macon ligger även vindistriktet Maconnais med både vita och röda viner.

Vi har nu plockat fram en video som vi tog sommaren 1994 när vi besökte Tyskland och även gjorde en sväng ner till Bourgogne. Då övernattade vi i "byn" Beaune (uttal Båån). Innan vi fortsatte upp mot Tyskland så tog vi en tur söderut genom Beaujolaisbyarna. Bl.a. Fleurie och Julineas. Vi filmar då en vägkorsning, som jag kallar resans sydligaste punkt. Exakt var på kartan vet jag inte, men det kan hända att i den korsningen, som vi svängde vänster/österut är densamma som vi nu ska svänga höger/västerut när vi ska upp till Sanny.

Det vi i alla fall ser från filmen (och hör Fruns kommentarer om) är att landskapet är betydligt vackrare söder om Macon än norrut. När vi passerar Fleurie, så säger hon spontant att här kunde man ju bo. Vi kommer nu att bo 4 mil upp bland kullarna, som vi kan se på videon.

Nå Macon är en industristad och de flesta kyrkorna blev förstörda under revolutionen och religinskrigen, så det verkar inte så intressant, men de har den största turistinformationen i alla fall. Norr om ligger två intressanta städer: Tournus, med en av Bourgognes äldsta och ståtligaste romasnak byggader, dvs byggda kring 1000.

Lite upp i bergen västerom Saone finns en liten bergsby, som de restaurerat och den berkar intressant. Kanske en liten picnic i vårsolen.

Just nu är det kring +10 i Macon, men de lovar något varmare nästa veckoslut. Det sitter inte helt fel! :)